17 december 2007

Bloggen flyttad!

Flyttas fr.o.m. nu till blogg.ngn.nu.

blogg.ngn.nu finns också från nu ngn.blogga.nu

Den här flytten är delvis en protest mot att Google/Blogger/blogspot, liksom "stramar" upp möjligheten för "alla" att kommentera och enkelt kunna lägga/visa länken till sin egen blogg/hemsida.

På min nya blogg går detta utmärkt.

[not 14-feb-2008] Har nu noterat att Google/Blogger tydligen har lyssnat på kritiken och nu återinfört funktion så att de som vill kommentera har fler möjligheter att välja hur de vill visa sin identidet och sin eventuella s.k. URL. Bravo! Kanske dags för en omvärdering?
[not 06-dec-2010] Har redigerat detta inlägg så att det pekar till 'rätt' blogg.

08 december 2007

Stel lördag och ledig fredag.

I fredags var vi till Tofta Gård på Orust. Och eftersom jag tänkt dricka alkohol höll jag inne med medicineringen. Kan upplysa om att det funkar fint med västkustinspirerat julbord. Kall öl i varm badtunna, ute. Och Öl, snaps och vin till maten.

Så fredagseftermiddagen var lös och ledig.

På fredag förmiddag var det desto stressigare. Höll på att gå in i min gipsskivevägg. Enligt regler jag inte tänker gå in på så var jag ”tvungen” att beställa 9st datorer mot normalt 5st.

Så det blev ordentligt stressigt. Känns faktiskt fånigt, ärligt. Även om jag vet om att jag numer har begränsningar som gör att jag inte klarar att jobba mer än 10 timmar per vecka och att jag denna fredag morgon arbetade 2 timmar och 40 minuter.

Som grädde på moset ringde chefen och ville att jag skulle göra lite extra jobb när jag hade 5 minuter kvar på min arbetstid. Lyckades avstyra de där dumheterna så det gör jag på måndag i stället.

Idag, lördag, är det betydligt stelare, och mer värk i kroppen och jag har fått ladda in med mina nu vanliga medicindoser: 400mg Brufen + 250mg Paraflex + 1g Alvedon. En morgondos, en till lunch och en nu till kvällen.

Har inte nämnt det tidigare men jag har ett besvär som blivit lite mer störande än tidigare. Det är ett slags smattrande, dunkande ljud i vänster öra. Det lär visst vara någon liten pyttemuskel som får spatt. Låter som en duttande kulspruta.
Även om det är rätt så eländigt så tycker jag nog att det är rätt så bra. I alla fall hyfsat.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är också uppdaterad.

Andra bloggar om: ,

05 december 2007

Relativt OK Onsdag (än så länge)

Idag hade jag avsatt tid för att ringa till vårdgarantisamordnare på ortopedkliniken, inom NU-sjukvården, i Uddevalla.

Hade ingen större förhoppning då jag fått ett papper från dem att de har 8 månaders väntetid. Jag omfattades då av vårdgarantin eftersom jag (min doktor) åberopat just vårdgarantin. Det där kan ju innebära att man blir skickat precis vart som helst.

Jag ringde och fick uppge personnummer och telefonnummer och så blev jag upplyst av en s.k. röstrobot om att jag skulle bli uppringd ca 09:20. 09:17 ringde de, inte illa!

Jag blev änna stum. Det visade sig att det skulle gå jättebra att skicka mig till dit jag ville. Till doktorn som opererade mig och som nu jobbade i privat företag (IFK-kliniken(?)). Det hade nämligen skrivits avtal om just vårdgarantipatienter som inte kunde behandlas inom NU-sjukvården. Och det var just t.ex. nackar. Det där innebär att jag inom tre månader kommer att få träffa doktorn som opererade mig. Och då via vårdgarantin. Jag slipper då att söka via det s.k. fria vårdvalet. Det är inte lika förmånligt. Och dessutom kan hemmaregionen eller hemmasjukhuset bli sura. Men inte via vårdgarantin. Då är det gröna papper, hela vägen.

Ibland blir man liksom bara jätteförvånad.

Bassängavslappningen var idag jättebra. Det blev dock lite konstigt i bastun, efteråt. Läs mer om det på ngn.blogga.nu

Läkemedel: I går kväll tog jag 10mg Stesolid. Morgondosen blev 400 mg Brufen + 250 mg paraflex + 1g Alvedon. Lunch: 250 mg Paraflex + 1g Alvedon.

Besvärsläget Öppnas i ett nytt fönster.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är uppdaterad.

Andra bloggar om: ,

04 december 2007

Trött tisdag

Det dyker upp nya små besvär hela tiden? Det senaste är en punkt på insidan av vänster lår strax ovanför knät. Där hugger det till.

Känns som om jag får mer och mer problem med att orka med jobbet. Jag tar vecka för vecka nu. Denna veckan ska det nog gå bra.

FK-handläggare ringde. Jag blir oftast väldigt reserverad när de ringer. Speciellt när de frågar hur jag har det och hur jag mår. Då har de något beslut på gång som med största sannolikhet är till min nackdel – vi får se. Nu svarade jag med att börja skratta…

Det var nämligen så att jag satt på en stol, med telefonen bredvid mig och var så trött att jag funderade på om jag verkligen skulle kunna gå och lägga mig. Och varför jag började skratta, ja säg det?

Jag berättade i alla fall för handläggare hur jag hade det: ”Att jag går och väntar på att bli sämre. Funderar på hur länge kroppen ska klara läkemedlen. När ska man sluta jobba? Hur bassängavslappningen går. Att jag går på samtal hos en kurator och ska få massage efter stresshanteringsutbildningen. Att det är skickat en remiss till ortopeden och att jag försöker få kontakt med den doktor som opererade mig. Och att de flyttat på mig på jobbet bara för att jag är en 25-procentare.”

Läkemedel: 400mg Brufen + 250mg Paraflex + 1g Alvedon. Upprepade den dosen ca kl 11:20 samt ca kl 20:30.

Besvärsläget (tänkte försöka mig på en enkel mer ”grafisk” presentation)

Det sket sig med att visa det direkt här i bloggen så klicka på: Besvärsläget Öppnas i ett nytt fönster

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är uppdaterad

Andra bloggar om: ,

03 december 2007

En Måndag med lite nya värkhugg?

Besvärsläget: Mest störande att det hugger till nere i ländryggsregionen, ut mot sidorna, ca, vid höftbenskammen, mest vänster och så känner jag hur de spända i musklerna i ryggen, liksom vandrar vidare ned utmed ryggraden, breder ut sig. Emellanåt känns också värken i hela högerarmen som rätt så besvärande.

Minnesläget: Nu har jag blivit med analog fickkalender. Håller på att fylla i den. Nästa steg är att synka med hustrun.

Läkemedel: Idag blev det: 400mg Brufen + 250mg Paraflex på morgonen. Vid ca 11:00 tog jag: morgondosen + 1g Alvedon. Och nu 20:20 blev det en upprepning av lunchdosen. I går kväll tog jag också 10mg Stesolid.

Glöm inte att skicka ett mejl för att protestera mot Blogger/Google's tillkrånglande för de som kommenterar: comment-layout-back@googlegroups.com (Jag står som s.k. moderator för den gruppen)

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är uppdaterad.

Andra bloggar om: ,

02 december 2007

Svag Söndag

Idag, än så länge. Är det riktigt j-a segt. Det var knappt att jag orkade ta ut en nästan full liter mjölk ur kylskåpet. Det gick men jag fick snabbt ta ett steg närmre.

Jag har alltså ingen värk utan det är muskelkraften som liksom tar slut. Och mina muskler mellan skulderbladen och upp mot nacken är väldigt spända, hela tiden.

Var ute med hustrun på en morgonpromenad. Efter det blev det liksom bara tvärtstopp - slut på pengen. Och då var klockan ca 09:30.

Nu har jag vilat lite. I väntan på att mediciner ska göra någon verkan (400mg Brufen + 250mg Paraflex)

Vilat å vilat, jag har irriterat mig på att den här s.k. bloggportalen blogger.com (blogspot.com) som numer ägs av Google, helt utan förvarning ändra förutsättningarna för att kommentera inlägg. Att komma i kontakt med någon form av support, går helt enkelt inte. Det är tvärstopp. Sådant gör mig misstänksam. Får jag ingen respons på mina protester så kommer jag att flytta till annan bloggleverantör. WordPress ligger bra till.

Jag har startat en protestgrupp (vet inte om det funkar för icke Google/Blogger-medlemmar att kommentera där):
Namn: Comment layout back!
ePost: comment-layout-back@googlegroups.com
s.k. grupphemsida: http://groups.google.com/group/comment-layout-back?hl=en


Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är uppdaterad

Andra bloggar om: ,

01 december 2007

Minnesstörningar

Eller vad man nu ska kalla det. Hustrun menar att jag inte lyssnar. Det är möjligt. Men jag kommer inte ihåg det i alla fall. Jag har ju inte ens ett minne av att jag ”inte lyssnat”.

Hustrun menar att det blivit oftare. Det är också möjligt, Jag vet ju inte?

I och för sig måste jag ju tro på henne de gånger hon säger att hon sagt något och jag i alla fall sett ut som om jag lyssnat och sedan glömt bort det.

Oavsett orsak måste vi hjälpas åt att börja skriva ned sådant där. Inte för att jag kommer ihåg det bättre om det finns skrivet på ett papper. Det händer att jag glömmer papperslapparna, liksom.

Utan det måste till ett system som är ”fast”. En plats jag kan gå och titta på. Vad ska jag komma ihåg tills idag. Mina egna grejor är ju inget problem, för det mesta, de har jag i min digitala almanacka. Fördelen med att de är digitala är att man kan sätta alarm på möten och dylikt. Annars händer det att jag glömmer det. Även om det finns skrivet.

Kanske en lite större almanacka i köket, på någon vägg? Eller en s.k. Whiteboard?

Ibland synkar vi våra almanackor, hustruns analoga med min digitala. Och efter det funkar det riktigt bra, ett tag, Om det inte bokas in något nytt, typ hustruprojekt. Om jag då inte omedelbart skriver det på en lapp och sedan genast går till datorn och skriver in det i min kalender – då är sannolikheten maximal för att just den händelsen, faller bort.

Hustrun menar att jag också ska förlita mig till en analog almanacka. Kanske? Men hur får man en sådan att pipa? Och så måste jag ju i så fall verkligen börja bläddra framåt. Vad händer de kommande dagarna?

Hon har kanske rätt? Man ska inte förlita sig för mycket till den digitala tekniken. Sårbart när det pajar.
En kombination av en Whiteboard och en vanlig almanacka är kanske det optimala och om jag sedan vill komplettera med att också ha det digitalt? Tja, varför inte?

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är uppdaterad.

Andra bloggar om: ,

30 november 2007

Relativt pigg fredag

Faktiskt en riktigt bra dag. Inget ojjande eller ajjande. Men, ärligt, jag har fortfarande koncentrationssvårigheter. Det märks mest på jobbet.

Läkemedel: 400mg Brufen + 250mg Paraflex på morgonen. Den dosen + 500mg Alvedon vid ca 11:30. Nu kl 16:08 250mg Paraflex + 500mg Alvedon.

Besvärsläget: Stelhet mellan skulderbladen upp mot nacken. Lätt värk i bägge underarmarna. Värker till i vänster överarm när jag för hakan ned mot bröstbenet, så det gör jag inte. Obefintligt (faktiskt!) väsande i huvudet. Oförändrat känselbortfall i höger tumme. Varierar något. Värker till i höger lillfinger emellanåt. Känselförändring i vänster lillfinger. Även känselförändrinmg i huden på höger underarms tumsida.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista
ngn.blogga.nu är uppdaterad

Andra bloggar om: ,

29 november 2007

Trött Torsdag

Idag gick jag en längre promenad. I mina nya lite stabilare skor och med de nya fotinläggen. På vänster sida är det pålagt ett antal millimetrar. Benet var ju 10mm kortare på den sidan.

Det där fick till effekt att nu smäller det inte i vänster knä längre när jag promenerar. Kändes betydligt lättare att gå.

Promenaden ledde till kuratorn. Vi försöker reda ut mina tankar kring hur det funkar på mitt jobb och rädslan inför en eventuell försämring.

På tillbakavägen hämtade jag bilen på verkstad, däckbyte. Lastade ur däcken i garaget innan jag körde in bilen. Det där var inte så lyckat. Denna förbaskade klenhet!

Jag har börjat min nya diet (började i måndags) och jag håller mig till den, inte illa. Verkar som det har som effekt att jag inte blir så trött. Om vi då bortser från idag. Lade mig för att vila ca 16:30. Vaknade av att telefonen ringde ca 18:30.

Läkemedel: 400mg Brufen + 250mg Paraflex på morgonen. ca kl 16:15 400mg Brufen + 250mg Paraflex + 1g Alvedon.

Besvärsläget: Fortfarande besvär med stelhet mellan skulderbladen upp mot nacken. Idag värk i ryggen, höger sida. Lätt värk i bägge underarmarna. Oförändrat väsande i huvudet. Oförändrat känselbortfall i höger tumme. Variera kanske något? Värker till i höger lill- och ringfinger emellanåt. Känselförändring i vänster lillfinger. Även känselförändrinmg i huden på höger underarms tumsida. Det kan också värka till i benen om jag vrider på huvudet i ytterlägen, ibland.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista

Andra bloggar om: ,

28 november 2007

Stressig Onsdag

Det är något som är fel när man "måste" stressa för att komma till en bassängavslappning som ska ha avstressande effekt.

Idag har det värk- och spänningsmässigt varit en relativt bra dag. Har än så länge bara tagit en morgondos (Brufen 400mg + Paraflex 250mg)

Det är också första gången kag lyckats hålla mig vaken, efter bassängavslappningen, bastu och efter maten. Utan att ta koffeintablett.

Besvärsläget: Småvärk i underarmarna, stel mellan skulderbladen upp mot nacken. Lätt värk i ländryggen. Väser (tinnitus) i huvudet. Vid god psykisk vigör.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista
NGN-politik och ngn.blogga.nu är uppdaterade

Andra bloggar om: ,

27 november 2007

Trög Tisdag

Har problem med värk i armarna. Mest utsidan av underarmarna. Men också mellan skulderbladen, upp mot nacken. Inte värk, egentligen, mer stelhet eller segt.

Blev ovanligt trött idag, efter att ha jobbat två timmar.

Idag blev det mer läkemdel än på länge: på morgonen 400mg Brufen + 250mg Paraflex.
Till lunch samma dos.

Och nu, efter jympan, samma dos igen + 1g Alvedon. Väntar nu på att de ska ha effekt.

Av vilken anledning går jag och jympar när jag känner mig så kass? Troligtvis för att jag någonstans hoppas att det på sikt har positiv effekt och så är det roligt att träffa mina jympakamrater.

Funderar på det där med skador - rör man inte på sig ja då blir det ju inga skador. Äter man fel och inte rör på sig ja då kan man ju i och för sig få en massa sjukdomar. Men du blir inte skadad. Läste någonstans på en anslagstavla (tror jag): "Är man tillräckligt intelligen så behöver man inte motionera." Nåt å fundera på...

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista
ngn.blogga.nu är uppdaterad

Andra bloggar om: ,

26 november 2007

Seg Måndag

Varit en extremt seg och trött dag idag. Tog läkemedel (400mg Brufen + 250mg Paraflex) på morgonen. Upprepade det när jag kom hem. Och lade till 1g Alvedon.

Stelt och spännt mellan skulderbladen, upp mot nacken.

Fått brev från ortopeden på NÄL. 8 månaders väntetid. Och så skriver de att jag kanske får räkna med att resa till annat sjukhus, Yes! Det är ju det jag vill! Vad väntar de på?

Ortopedteknikern gnällde ju om att jag hade lite väl ostabila skor (snedslitna joggindojor). Så idag har jag investerat i ett par lättare stabila vandringskängor, för höstbruk 899 SEK.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista

Andra bloggar om: ,

25 november 2007

Söndag

Åt upp hustruns mat. Ändå hade hon noga informerat mig om vad jag skulle äta. Och ändå åt jag fel mat. Jag kunde helt enkelt inte för mitt liv komma ihåg vad vi kom överens om. Jag måste börja skriva upp sådant också.

Idag prövade jag om enbart koffein kan ha tillräcklig effekt på mina besvär. Tog 100mg koffein på förmiddagen. Kan nu meddela att det har det inte. Möjligtvis att man ska kombinera koffein med annat preparat i så fall. Finns magnecyl med koffein t.ex. på Apoteket.

Koffein har ju en kärlvidgande effekt, främst på s.k. perifera (de små yttre blodkärlen). En teori bakom värk orsakad av nervpåverkan är ju att det skulle kunna vara bristande blodförsörjning av nerven som ligger bakom värken. Om då kärlen vidgas, generellt, så kan man ju tänka sig att det blir mer syre och näring ut till delar som annars inte fått så mycket.

En annan test.
Preparatet Zon 2,5% gel. Som mest är tänkt att lindra värk, utifrån, via huden. S.k. lokal verkan. Använde jag, i ren desperation, på mina extremt kliande eksem på vaderna, som kommer som ett brev på posten varje höst, och det slutade klia nästan omedelbart och effekten sitter i förhållandevis länge.

Nu, ca 17:30, tog jag 400mg Brufen och 250mg Paraflex. Efter att ha vilat en stund.

Kolla mina andra bloggar också: NGN-Blogglista
NGN-politik & ngn.blogga.nu har färska uppdateringar.

Lördag 2007-nov-24

Var i GBG C, 5:ans köpcentrum. Det blev lite jobbigt. Stod i en bokhandel och bläddrade i tunga anatomiböcker. Fick därefter ta mig till bilen och ta ett gäng läkemedel (400mg Brufen, 250mg Paraflex, 100mg Koffein). Toppade den där dopningen med burk energidryck.

Bilkörning har fortfarande en positiv inverkan på mig. Och det är ju bra.

Vi lyckades masa oss runt på IKEA också. Efter inledande lunch och avslutande fika.

Fredag 2007-nov-23

Vi åkte till båthotell i GBG. Britsen eller kojen var inget vidare. Trötta lade vi oss redan 20:00. Efter besök på Liseberg. Strax före 24:00 fick jag ta ett gäng läkemedel då bädden var i svåraste laget.

22 november 2007

Torsdag 22 nov 2007

Har fått en idé om att jag inte ska ta läkemedel för att klara jobbet. Så de dagar jag jobbar tar jag inget på morgonen. Funkar faktiskt relativt bra. Tills jag kommer hem.

Efter lunch så blir det stört i säng. Liksom inget att välja på. Och där ligger jag mer eller mindre helt borta i 2-4 timmar. Sedan kravlar jag mig upp, samlar kraft. Tar en dos läkemedel (f.n. 400mg Brufen och 250mg Paraflex) och sedan sitter jag och väntar på att de ska verka. Så jag kan börja röra på mig igen.

Fick en annan idé. Jag är ju f.d. lärare i psykiatri, utbildad pedagog och sjuksköterska. Så jag skickade ett erbjudande till Högskolan Väst om att jag kunde komma och berätta (föreläsa) för deras adepter (inom hälso- och omvårdnadsprogrammen) om hur det är att ha ryggproblem och då specifikt Cervikal Spinal Stenso samt hur det är att vara långtidssjukskriven.

Vi får se om de nappar? Jag tar ju inget betalt.

21 november 2007

Bassängavslappning och kuratorsbesök

På morgonen var jag till en kurator. Denne kurator besökte jag som kurator för första gången. Men vi har träffats tidigare.

Kuratorssamtalet kändes väldigt bra, vi bokade in fler samtal och hon skickar remiss till sjukgymnastiken om massage (mellanting mellan taktil och klassisk). Vi ska bearbeta min rädsla inför framtiden, min frustration över att inte kunna jobba (heltid) och att jag behöver bli mer vän med min kropp.

Dagens bassängavslappning var lite märklig. Jag går ju på den här bassängavslappningen främst p.g.a. att jag har tinnitus och koncentrationssvårigheter som sannolikt har samband med min värk, spända muskler, andra besvär och det som är knas, fortfarande, i nacken. Och grundtanken är s.k. stresshantering.

När jag kom dit, hade jag ingen tinnitus - det var tyst (i huvudet). Efter en kort stund i bassängen började det och sedan ökade det för att till slut föra att förfärligt oväsen och höll på så ett bra tag resten av dagen (nu 18:38, har det lugnat ned sig lite) .

Jag brukar nämna den där ökningen för vår s.k. bassängledare och får då förklaringen: att det har att göra med muskler som slappnar av, är egentligen för korta, reagerar med "attans!" och spänner sig igen . Tinnitusen kommer eller ökar.

Två funderingar här:
1. Om det är så, hur mådde mina muskler i nacken när jag kom, då det inte fanns någon tinnitus i huvudet?
2. Ett av målen med bassängavslappningen faller därmed. Då är det väl "bara" koncentrationssvårigheterna kvar?

Läkemedel:
På morgonen tog jag: 400mg Brufen och 250mg Paraflex
Lunchtid: 400mg Brufen och 250mg Paraflex

20 november 2007

Pedagogisk insikt?

Idag var jag medicinfri till ca kl 20:15. En medveten planering. (Tog då 400mg Brufen och 250mg Paraflex)

Jag var på Friskis&Svettis jympaOnsjö, i Vänersborg 19-20.

Förr, när en var frisk så blev en ju liksom starkare och bättre vartefter terminen närmade sig sitt slut - nu är det tvärt om.

Det är en del muskler på vänster sidan som krånglar, de är svagare, jag har noterat det vid vissa övningar.

Jag har också noterat att när jag lyckas slappna av ordentligt (och inte somnar) på bassängavslappningen så känns det som om vänstersidan sjunker. Vilket den ju givetvis inte gör.

Och så det där fenomenet med att jag var så att säga överkänslig för akupunkturen på bara vänster sida.

Jag tror att allt det där har ett samband. Det var insikten det.

Det pedagogiska då? Jo av vilken anledning går man till en jympa där man vet att man kommer att känna av sina begränsningar och bli besviken? Det måste ju vara någon slags nyfikenhet som driver. Jag måste veta. Alltså pedagogiskt.

Sedan är det ju givetvis kul och så gemenskapen. Jag vet, att gör jag det inte, ja då blir jag ju ännu sämre rustad att möta (leva med) mina besvär.

19 november 2007

Upp och ned...

På ett sätt är det upp, just nu. I morse och i förmiddags var det ned. Några anteckningar:

kl. 07:47. "Strax efter att jag gick upp kom en slags allmän värk, inte så stark, men den fanns där. Sedan blev det liksom värre. Tog Brufen och Paraflex. Segheten ökade något och, senare, i bilen hade jag svårt för att ta mig i ur bilen. Just nu (07:46), på jobbet, känns det något bättre."

kl. 09:32. "Mitt närminne är obefintligt? Disträ? Tänker på annat?"

Sista kommentaren handlade om att jag hela tiden tappar tråden. Jag kan sitta med ett papper i handen, telefonen ringer, jag svarar. Avslutar samtalet. Tittar på papperet i handen och har ingen aning om av vilken anledning jag håller i just det papperet.

Jag kan hålla på och skriva ett mejl, ser att jag måste kolla en detalj i min pärm (har bara en), tittar i pärmen. Kommer inte på vad det är jag letar efter. Tittar på mejlet som jag håller på och skriver. Vad handlar det om? Varför skrev jag det där?

Sådär kan det hålla på och det är skitjobbigt. Det är vid sådana tillfällen som jag inser att det kan bli problem att hinna med min enda arbetsuppgift inom mina 10 timmar per vecka.

Och jag inser också att jag är inte 100% effektiv inom mina 25%. Jag är kanske 65%? Hur mäter man det? Ja, jag struntar egentligen i det. Jag jobbar på så gott jag kan. Funkar inte det så måste jag väl sluta jobba. Någonstans går väl det en gräns, även för mig.

För ca 95 minuter sedan sa jag till hustrun att med den aktivitet jag har är hemma (efter 1g Alvedon, 250mg Paraflex, 400mg Brufen och 100mg Koffein) så borde jag klara att öka min arbetstid till 20 timmar per vecka.

Ställ den tanken i relation till det jag skrev först.

Jag har inte kontakt med mig själv, eller nåt?

18 november 2007

Söndag

Igår blev det ju en "akututryckning" för att fästa upp ett avgasrör som lossnat.

Det där blev jag väldigt "tagen" av. Ökade besvären med ca 300%. Så det fick bli extra medicin.

Idag, på morgonen, var jag till mor & far och borrade hål i en mellanvägg. En antennkabel skulle igenom. Fick igenom kabeln. Avvaktar med att fästa upp den på listen. Det gäller att dela upp sysslorna när man har en mycket begränsad kraftreserv.

När jag kom hem tog jag Paraflex och Brufen. Värken och spänningarna började komma.

På eftermiddagen, idag, slog tröttheten till. Jag gick och lade mig för att vila. Gick upp och åt mat. Sedan slocknade jag. Hustrun var inne och försökte väcka mig vid 16:00. Vi skulle till Trollhättans stadskyrka och bl.a. lyssna på Paul Paljett. Jag försökte vakna men det gick inte.

Först 17:00 kom jag upp. Inge kul när det blir sådär. Men nu är jag relativt pigg.

17 november 2007

Lördag förmiddag

Nu har jag publicerat en text, om Bemötande, på RYFS blogg: Ryggont diskuteras. Läs och kommentera gärna!

16 november 2007

Fredag

Tyckte det var en hyfsat bra dag på jobbet tills det kom en och frågade hur jag mår och jag svarade: "Jo jag tycker det känns rätt så bra." Och fick till svar: "Du ser ut som om du har det väldigt besvärligt."

Svarade något undanglidande på det där och funderade och kände efter. Jodå nog hade jag ont, på ena sidan av ryggen och i bägge armarna och i händerna och i benen...

Och så har jag problem med kraften i vänster sida. Kan liksom inte resa mig upp ur en vanlig stol utan att ta hjälp av händerna.

Så det är klart, då kanske man inte ser så pigg och frisk ut. Men det är klart, är jag nu 75% sjuk så vore det ju väldigt konstigt om jag verkade 100% frisk?

Stoppade i mig lite läkemedel när jag kom hem: 1g Alvedon, 400mg Brufen och 250mg Paraflex.

15 november 2007

Värkläget

Det är väldigt upp och ned.

Nu har det tillkommit en värk i musklerna på ryggens vänstra sida. Det går ju nervtrådar från nivåerna C6-C8 som löper ut från ryggraden och via ett s.k. nervnystan (blexus brachialis) ut mot sidorna (lateralt) och s.k. innerverar muskler på ryggen (t. ex.: n thoracodorsal -> m latissimus dorsi) .

Det är inge kul, det är berg-och-dalbane-livet.

Skönt att man har sina smärstsyskon.

Håller på och skriver en text om hur man kan bli bemött av läkare.

12 november 2007

Trötthet

Jag är osäker på vad det egentligen beror på, att jag, som idag, efter att ha jobbat 3 timmar, köpt ett paket på Åhlens, tagit bussen hem och ätit lade mig för att vila lite, kl 12:00, vaknade 16:00.

Beror denna trötthet på att:
* det varit en händelserik helg?
* jag slutade ta mediciner i lördags?
* mina muskler i nacke och övre delen av ryggen är så spända, så jag blir trött av det?

Svårt att avgöra. Förra veckan var jag inte så här trött och då hade jag värk och åt massor med medicin.

Utöver trötthet, stelhet (seghet), väsande i huvudet och lite lätt värk i underarmarna så är det bra.

Får se hur veckan utvecklar sig.

10 november 2007

Uppehållsförsök

Idag försöker jag utan läkemedel. Tycker att det är bra att göra det emellanåt. Annars vet jag inte om jag ligger på rätt nivå. Jag vill inte ta mer än vad som behövs. Det är tufft för kroppen med alla dessa främmande ämnen (det räcker ju egentligen med alla livsmedelstillsatser).

Än så länge går det bra (09:51).

Tillägg (11:01): Tillbaka från en rask promenad. Känns fortfarande bra? Något ökad värk i högerarmen men inget som kräver medicinering.

Tillägg (14:55): Fortfarande OK?

Tillägg (17:50): Ännu inget alarmerande. Svidande brännande smärta i höger tumme. Inget att göra åt. Går ändå inte att medicinera bort. Samma med väsandet i huvudet.

Tillägg (19:37): Nu har det börjat bli lite svårare. Tummen bränner som attan och det väser/tjuter högt i huvudet och musklerna i övre delen av ryggen samt nackmuskulaturen börjar bli spända som fiolsträngar.

08 november 2007

Dagsform?

Körde mor till Uddevalla sjukhus (ögonoperation). Under tiden åkte jag ut till Torp. Tittade i tre affärer sedan var det liksom stopp. Satte mig vid ett fik och fikade, vilade lite. Och noterade följande: "Kände mig först pigg, varade inte länge, nu är det segt och värker nästan i hela kroppen." Och det liksom vibrerar i alla muskler i överkroppen. Som när man är överansträngd eller helt slut.

Tog bilen tillbaka till Uddevalla sjukhus och körde in på en parkering. Fällde sätet och vilade tills mor ringde.

Det är ju själve f-n att det ska pendla så förbaskat. Det är inte länge orken räcker.

Har sytt ett slags specialörngott som jag kan stoppa in tre kuddar i så att huvudet ligger lite stabilare på nätterna. Testar det nu i natt.

Fick kontakt med Spine Center i Göteborg idag. Den doktor som opererade mig jobbar där numer. Och tydligen gäller det s.k. fria vårdvalet. Så jag behöver bara betala vanlig läkararvode för att få träffa den doktorn. Det var tydligen full för året. Så jag kanske blir kallad i början på nästa år. I de vårdperspektiv jag lever i så är det där snabbt.
De skulle se till att få dit mina tidigare röntgen och MR-plåtar.

07 november 2007

Bra dag

Allt är inte ned!

Sov himla gott i natt (10mg Stesolid, hjälpte till). Om jag känner mig väldigt spänd och inte ska jobba eller göra annat som kräver skärpa, dagen efter, så kan det hända, någon gång i veckan, att jag ta en dos av detta främst muskelavslappande medel. (Det blev rätt så många inskjutna satser där eller?)

Bassängavslappningen var fantastiskt skön. Det enda knepiga var att det kändes som om vänstar halvan av kroppen sjönk - vilket den inte gjorde.

Innan bassängavslappningen hade jag lite problem med en svidande brännande känsla i höger tumme, den försvann.

Hemma har jag sedan gått omkring och myst. Pysslat lite med mina HTML-sidor. Läs om det på: NGN-teknik, rubriken: Knepigt med IE6

Funderar mycket nu på hur mycket värktabletter min kropp (lever) och mage egentligen tål. Kan inte vara nyttigt det här?

06 november 2007

Segt

Känner mig seg. Är liksom långsam (försiktig) i rörelserna. Blir "hastigt" sämre? Med hastigt menar jag då att jag märker försämring från en vecka till nästa.

Idag har jag jobbat, ca 3 timmar, promenerat ca 2,5 km och varit på jympa (55 min).

Förr var det så att jag blev piggare och starkare ju längre in i terminen jag kom. Nu är det tvärt om. Orkar mindre och mindre.

Den här kroppströttheten är jobbig. Och all småvärk. Och all stelhet. Notera att jag skriver "småvärk". Jag tar antagligen så mycket läkemedel nu så att det inte gör mycket ont. Men det blir segt och orken tryter.

Det är tur att man är så j-a positiv!

05 november 2007

ARRGH!!!!

Hade tid på otropedteknikska på NÄL kl 11:15.

Ger mig iväg från jobbet i god tid. Likt förbaskat lyckas buss 61 (10:48) gå iväg när jag bara har 30 meter kvar och jag är för närvarande inte i skick att springa. F-B-t!

Surt att betala 150 SEK till taxi när jag har ett månadskort på bussen.

Till råga på allt var ortopedingenjören (förut hette de ortopedtekniker) sur och grinig och tyckte väl att jag egentligen inte hade några fel på mina fötter. Och att jag skulle ha varit plattfot (nedsänkt fotvalv) det trodde han inte på! Men va f-n! Vad är det med en del sjukvårdsfolk egentligen (eller är det bara inom ortopedin?). Är det totalpantade? Hur är de funtade om de tror att jag ljuger om att jag har haft låga fotvalv och för det betalt tusentals kronor i utprovningar fotoinlägg? För att få det korrigerat.

Och inte trodde han på att de fotinlägg jag hade med mig var gjorda för att kompensera olika benlängd. Jösses?

Sedan när han kollade benlängden ja då var ju vänsterbenet 1 cm kortare. (När jag var till OrtoCity i Uddevalla före min nackoperation då var det högerbenet som var 1 cm kortare?). Jag försökte då förklara för han att jag då hade en muskel som drog i hö lårben (m. iliopsoas) och att jag nu hade motsvarande problem på vänster sida, då mumlade han något ohörbart.

Nu är det i alla fall utprovat nytt och två par nya inlägg är beställda, med 1 cm höjning under vänster sula. Kommer väl att kosta närmare 3000 SEK.

Av vilken anledning räknas inte sneda fötter, vinda ögon och taskiga tänder in i patientförsäkringen? Är det för att dessa abnormiteter egentligen ses som normala? Och då är de ju egentligen inte sjuka.

Vad gör i så fall alla förkylningsmänniskor på våra vårdcentraler? (säger jag bara för att jag nästan aldrig är förkyld).

04 november 2007

2007-11-04 En vanlig söndag - eller?

Nä, ingen vanlig söndag. Pappa fyller år idag. Vi var där. Hade preparerat mig med läkemedel och vila.

Är just nu inne i en ganska så besvärlig smärtperiod. Även om jag försöker hålla medicinerandet nere så tar jag nu; Alvedon 1g 1x3, Brufen 400mg 2x3, Paraflex 250mg 1x3.

Det är vänster sida på nacken som spökar mest.

I morgon ska jag till otropedtekniska med mina fötter. Jag hoppas på att de kan hjälpa mig med nya fotinlägg så jag inte får så förbaskat ont när jag går.

03 november 2007

2007-11-03 Promenad i Vargön

Har det ganska besvärligt nu (relativt). Egentligen har jag det bra. Jag kan sova på nätterna. Jag kan gå. Jag kan sitta och stå. Men det gör ont. Och jag måste ta läkemedel. Försöker hålla mig till de svagare varianterna.

Idag var vi ute och promenerade en sväng vid Nordkroken i Vargön (Vänerns sydspets). Kändes bra, inga problem.

Vi åker sedan till ett fik, Björkås. När vi är klara och jag ska resa mig så går det knappt. Nacken och ryggen värker (mer stelt än värk) och taskigt med kraft i ben och armar.

Medicinerar mig med 1g Alvedon 800mg Brufen och 250mg Paraflex. Sitter och väntar en stund.

Tar en liten promenad ned mot dammarna vid Björkås. Lövskogen där är extra vacker.

02 november 2007

2007-11-02. Ibland klappar det till.

Var på jobbet. Jag hade idag ansvaret för vår s.k. fredagsfika. Inget att förhäva sig över, normalt, för mig var det tydligen väldigt ansträngande. När jag var klar och satt vid min dator (jag är IT-samordnare) så liksom det bara blev stopp ca kl 11:00. Men jag hade föresatt mig att jobba till 12:00 så jag pressade mig.

När jag sedan gick till bilen var det som om allt gick i slow motion. Kraften i benen avtog, armarna värkte. Ländryggen värkte och så fick jag ont i en "fläck" mitt i stora stjärtmuskeln (gluteus maximus) på högra sidan. Nacken värkte, kändes som om andas jag för häftigt så får jag en s.k. nackspärr. Musklerna på övre delen av ryggen värkte. Käkmuskulaturen i käkvinklarna värkte?
Värk på höger handrygg. Knäna värker. Och så då en näst intill förlamande trötthet.

När jag kom till bilen fick jag fram mina läkemedel (Alvedon & Brufen). Det blev 1g Alvedon och 800mg Brufen. Sedan fick jag vänta tills det lugnade ned sig. Satt och vilade i bilen.

Körde hem packade ur bilen. Plockade iordning. Åt mat. Nu känns det lite bättre. Ska strax gå och lägga mig och vila fram till klockan 15:00.

Hustrun ska hämtas på jobbet 16:00.

01 november 2007

2007-11-01 Testar utan läkemedel

10:47 Idag testar jag utan läkemedel. Känns fortfarande rätt så OK.
Lite värk i höger underarm och överarm. Värken i vänsterarmen kommer bara om jag provocerar. (bakåt med hakan och sedan ned mot bröstbenet)
Lätt ländryggsvärk, åt vänster.
Rätt så stel, lite långsamma, försiktiga rörelser.
Väsandet är inte så störande.
Känselbortfallet i tummen finns där men jag är så van nu så det stör egentligen inte.

Funderar mycket på framtiden. Jag kanske bara har ett skov? Det kanske stannar upp?

12:29 Blivit stelare. Dags att vila.

15:46 Hustrun och jag var ute och promenerade lite runt Överby. När jag kom i en liten uppförsbacke, vid McDonalds, satte det igång att trilskas i kroppen. En tydlig besvärsökning t.o.m. i relativt små uppförsbackar.
Vi gick in till SIBA-huset där satte vi oss för en fika och så stoppade jag i mig Alvedon och Brufen. Slut på läkemedelsuppehållet.

Min sjukhistoria 2007 (januari-oktober)

Börjar året med 50% arbete. Ett gäng diffusa besvär utvecklar sig. Blir fortare trött. Mäktar inte med att träna in ett nytt BAS-jympapass. F&S VBG ger sitt tillstånd till att jag får köra höstterminens pass.

Dåvarande verksamhetschef i F&S stökar till det på så vis att jag får byta lokal. Min jympa flyttar från Onsjö till Hagalhallen. Inte bra, riktigt dåligt.

Jobbet känns mer och mer belastande. Nästan kontinuerliga samtal med chefen om att vi måste prioritera bort arbetsuppgifter. Jag kan inte sköta 100% arbetsuppgifter inom 50% arbetstid, att det ska vara så svårt att fatta?

Besvärsläget:
Känselförändringar i vänster lillfinger och lillfingersidan av vänster underarm. Mer autonoma muskelaktiviteter (sammandragningar, ryckningar) i triceps vänster och även höger arm. Något ökad värk i höger arm. Mer motstånd i benen när jag promenerar. Får brännande / svidande värk / smärta i vänster fot, efter ett tag, när jag promenerar, går över mot slutet av promenaden. Tinnitus oförändrat. Något bättre i magen.

Försökte, trots besvär, att arbetsträna upp till 75%. Fast egentligen var det mest för att jag inte hann med att göra alla de arbetsuppgifter jag hade, inom mina 50%. Det sket sig…

Nya tag med chefen om färre antal arbetsuppgifter.

Magen krånglar.

Noterar att jag ofta tar koffeintabletter och köper, och dricker energidrycker, för att orka med. Känner mig ofta helt slut. Väldigt trött.

Behöver vila oftare och längre.

Det som lättar upp den här våren är ett antal investeringar, bl.a. en ny liten digitalkamera och så en riktigt digital systemkamera. Tillbringar många timmar ute i naturen och smyger omkring, mest på ormar. Glömmer, känner inte, alla besvär när jag ”smyger”.

Börjar få koncentrationssvårigheter och minnesstörningar. Noll marginaler. Fortfarande problem med kraften i benen? Stora problem med orken, sover mycket. Utöver vanlig nattsömn (ca 8timmar) kan det bli 2-4 timmar på eftermiddagen också.

Mer värk i nacke och övre delen av ryggen. Mer värk i vänsterarmen, utöver den i högerarmen.

Märker att jag bara klarat att jobba ca 3 timmar sedan kan jag inte koncentrera mig längre och väsandet (tinnitusen) ökar och blir mycket störande.

Semester:
Vi åker till England med flyg och hyr en bil (Ford Focus 06:a). Vänstertrafik med en invand vänsterstyrd bil, det fixar jag. Men en högerstyrd bil! Istanes! Det var svettigt.
Men trots det, översvämningar och terroristhot samt exploderande gasbilar så var våra 14 dagar i främst södra England helt underbara. Jag fick bese och uppleva Stonhenge, Lands End, Eden Project, Dartmoor, Exmoor, Peak District och Sherwoodskogen.
När vi var i Manchester fick jag ett SMS från sonen som meddelade att vår hund bitit av en bit av ett öra på en annan hund. Attans!

Torsdagen den 12 juli 07 kl 08:00 fick vår Collietik Tessie somna in. Hon blev 3½ år. Aggressiviteten gick över styr och blev bara värre. Riktade sig emellanåt även mot folk.

Semestern avslutades i Skåne med start på Kronovalls slott och slut på Löderups Strandbads Camping. Snacka om klassresa. Och vi trivs definitivt bäst på campingar.

Noterar att längre promenader skapar nära-döden-upplevelser. Och så har jag fått tillbaka det där irriterande ”duttandet” eller dunkandet i vänster öra. Det skedde när jag flög hem från England. Och så gör det rackarnas ont i vänster fot, på insidan, vid fotvalvet.

Efter kontakt med vårdcentralsdoktorn blev det sjukskrivning. Från 30/7-07 arbetar jag 25%.

Ringde distrikssjukgymnastiken och fick en tid. Det bestämdes att jag skulle testa akupunktur (igen). Förra gången (2004/2005?) hade sjukgymnast Johan problem med att få in nålarna, de böjde sig. Ibland berodde det på att huden var hård, läderartad (s.k. apelsinhud). Det beror på att huden inte får tillräcklig blodförsörjning, vilket i sin tur beror på att underliggande muskulatur är så hårt spänd så att de, i princip, stryper blodförsörjningen till huden.
Nålarna böjde sig också p.g.a. allt för spända muskler. De var så hårda så nålen helt enkelt inte gick att få in. Han fick lägga nålen utmed muskeln.

Den här gången var det annorlunda. Musklerna och huden var något mjukare. Sjukgymnast AnnaCarin fick för det mesta in dem. Däremot noterade jag att de nålar som sattes på vänster sida gjorde så ont så att jag nästan flög i taket. Höger sida var inget att orda om.

Eftersom jag fick den här akupunkturen främst för att stressa av – få musklerna att slappna av. Så sket sig ju det liksom. Nu var jag ju hyperstressad för själva akupunkturen. Den eventuella avslappande effekt akupunkturen hade hjälpte ju i så fall bara mot stressen inför akupunkturen.

Vi 7:e eller möjligtvis 8:e tillfället bad jag AnnaCarin om att få slippa mer akupunkturbehandlingar. Kunde vi hitta på något annat?

Det blev bassängavslappning, i väntan på deltagande i en stresshanteringsutbildning. Den utbildningen startar i början på 2008.

Glaskroppsavlossning: En olycka kommer sällan ensam…
Har i några dagar haft problem med ljusblixtar i främst vänsterögats periferi. Var till ögonmottagningen. Doktorn hittar ”grodyngel” i ögat och konstaterar att jag sannolikt har s.k. glaskroppsavlossning. Normalt leder det där till näthinneavlossning. Men eftersom mitt synfel är så pass litet (+3) så är min glaskropp relativt rund. Och det ska då minska sannolikheten för näthinneavlossning.

Efter många om och men lyckas jag få till stånd ett s.k. avstämningsmöte (rehabiliteringsmöte) med min vårdcentralsdoktor, handläggare från försäkringskassan, min chef och en representant från vårt s.k. personalkontor.

Sedan en kort tid tillbaka funkar det mycket bättre på jobbet, chefen har börjat fatta. Numer har jag egentligen bara en enda arbetsuppgift som då ska skötas på 10 tim/vecka. Jag är ansvarig för en IT-inventarieförteckning (ca 1000 apparater) och så ansvarar jag för s.k. Ny- och ReInvesteringar. Det är snudd på att jag hinner med…

Ett par dagar innan, avstämningsmötet, har jag en träff med handläggaren på FK. Då höll jag på att få hjärnsstörtning, också. Jag fick det några dagar för detta möte. Det var när jag fick kallelsen till avstämingsmötet som FK ”tog över” från mig. Jag är alltså den som egentligen initierat och begärt mötet men FK skickar en kallelse i den kallelsen kan jag bl.a. läsa:
Vi vill redan nu upplysa dig om att om du vägrar medverka eller delta i utredningen kan det medföra att din sjukpenning sätts ned eller dras in.” Läs mer om det meddelandet på min andra blogg: ngn.blogga.nu Tisdag 2007-09-25.
Notera också att när man är sjukskriven och har sjukersättning så får man sjukpenning på den del man inte har sjukpenning för. Och att det är olika handläggare. Den som handlägger sjukpenning kan oftast inget om sjukersättning och tvärt om. Så här kan det bli även om du är sjuk för samma sak. Det märkliga är att omfattas din sjukdom helt av sjukersättning så är försäkringskassan lugn och du kan koncentrera dig på att lindra dina besvär och sköta eventuellt jobb.
Men blir du sjukare (samma sjukdom) och då hamnar inom sjukpenningen, ja då jagas du med blåslampa och handläggarna på FK är stirriga värre och väldigt ”på”. Och så, helt plötsligt, gäller inte reglerna för sjukersättning? Sjukpenningsreglerna ”går före”? Märkligt, mycket märkligt. Inte undra på att de går på knäna, inom FK.
Dessutom har de noll koll på din dokumentation om du omfattas av mer än ett regelsystem. Handlingarna är knutna till aktuell handläggare, personligen och är då denne borta så kommer man helt enkelt inte åt handlingarna, om de nu är inlåsta som de ska vara. Jösses!?

På avstämningsmötet bestäms inget annat än att jag ska göra det jag redan börjat göra.

På jobbet gruffar chefen om att jag kanske måste byta rum. Det rum jag har (och har haft i många år) behövs bättre till de som jobbar heltid. Jojo, sedär, så går tankegångarna gentemot de som är sjukskrivna och inte jobbar fullt ut, undan med dem bara. Läs mer på: ngn.blogga.nu 2007-okt-17.

De läkemedel jag för närvarande ”laborerar” med är: Diklofenak (bör jag ta minimalt med tanke på risken för hjärtpåverkan vid ansträngning (jag jympar ju emellanåt)). Alvedon + Brufen (eller Ipren eller Alindrin) eller Magnecyl. En kombination som inte ska föraktas. Tar det på morgonen och mitt på dagen vid behov. Paraflex + Alvedon till natten. Känns inte som om Paraflex har den muskelavslappande verkan jag behöver, men jag testar ett tag till. När det är riktigt spänt tar jag Stesolid till natten, någon gång per vecka.

28 oktober 2007

Min sjukhistoria 2006 (2:a upplagan)

Den 21 mars var det dags för s.k. slutbesiktning. Förhoppningsvis är det sista gången jag träffar Dr BL.
Besiktningen gick galant. Jag blev godkänd. Inga problem att börja jobba, tyckte Dr BL.

Jag var då ca 98% frisk om vi jämför med besvärsläget innan operationen. Jag tyckte definitivt att jag såg ett ljus. Jag var på väg tillbaka!

Ett stort bekymmer var dock att magen / tarmen var totalras. Allt gick i princip rakt igenom. Det enda jag tålde bra var Thekakor? Utöver det en diet som var sockerfri, fettsnål, fiberfri och mjölkfri.

Och väsandet, tinnitusen ville inte ge med sig och så hade jag fortfarande ett känselbortfall i tummen. Men jag hade ingen värk och inga andra konstiga besvär, orsakade från nacken, ska väl tilläggas.

Konstatera att felet på magen beror på att magen / tarmen är förbannad efter många års läkemedelsmisshandel och behöver vila – så får det bli.

Kontaktade min arbetsgivare och flaggade för att jag nu planerar en Comeback. Jag tyckte det var lämpligt att vi började med ett rehabiliteringsmöte, i maj. Strax därefter ville jag börja arbetsträna.
Det sket sig. Arbetsgivaren snöade in sig på att Försäkringskassan inte var närvarande. Ändå hade jag muntligt besked från FK att delge mötet. Det godkändes inte. Och det bestämdes att jag inte fick börja jobba förrän ett rehabiliteringsmöte hållits. Snopet! Man kände sig inte så värst välkommen tillbaka.

Här ska nämnas att FK och min vårdcentralsdoktor inte tycket att jag skulle börja jobba förrän ett år efter operationen. Arbetsgivaren var inne på samma linje. Jag gick mer på operatörens bedömning och han menade att jag kunde ha börjat jobba redan tidigare.

Nåja jag gick hemma en månad till. Den 31 maj var nästa rehabiliteringsmöte. Allt avlöpte väl. Hade t.o.m. med mig ett intyg från min sjukgymnast som intygade att jag kunde börja arbeta, i mindre omfattning om arbetsplatsen var anpassad. Planerad jobbstart, på 25%, den 12 juni 06.

Började också sätta ihop ett jympapass. Hade bestämt mig för att börja leda Friskis&Svettis BAS-jympa till hösten. Skitkul!

Det kändes otroligt bra att få börja jobba. Enda smolken var att arbetsgivaren inte hade beställt något höj- och sänkbart bord och ny stol. Inte fick jag någon egen arbetsplats heller. Jag fick dela rum med Omsorgsnämndens ordförande. Hon gillar dofter – det gör inte jag.

Fick veta att chefen beställt bordet samma dag jag började jobba, det är minst 6 veckors leveranstid. Så som jag tjatat på han att beställa. Det var en av anledningarna till att jag valde att börja arbeta 25% istället för att börja arbetsträna. Hade jag börjat med arbetsträning så hade inget bord blivit beställt. Arbetsgivaren gör inget som de inte måste, tyvärr.

Den här semestern ska sent glömmas, av flera orsaker men främst av att jag fjällvandrade! Vi hyrde en stuga i Vemdalen och jag gjorde långa fjällvandringar. Det var en euforisk upplevlese.

Själva jobbandet går bra. Fritiden går bra. Besvärsnivån är minimal. Och så är det fram till slutet på 2006. Då säger min vikarie upp sig. Han blev erbjuden fast tjänst och accepterade. Men så fick han bättre jobb i GBG.

Det där ställde till det. Enda positiva var att jag fick tillbaka min arbetsplats. Nu hade inte förvaltningen någon som skötte IT-samordnaruppgifterna. Vi hade också fått ny chef. Effekten blev att jag fick försöka hinna med allt (IT-samordnaruppgifterna) inom mina 50% som jag då var uppe i.

Gjorde ett försök att arbetsträna upp till 75%, det sket sig. Nu började en jobbig tid där jag fick sitta med min nya chef och förklara att jag inte kunde ha så många arbetsuppgifter, att vi måste prioritera.

Vid ett tillfälle blev jag riktigt ledsen. Jag hade kommit överens med chefen om en arbetsuppgift som jag inte kunde ha kvar. På en arbetsplatsträff säger då chefen att: ”Nisse vill inte ha den här arbetsuppgiften, vem kan ta den i stället?”. Då kommenterade jag omedelbart: ”Det handlar inte om att jag inte vill, det handlar om att jag inte kan, jag orkar inte, det finns inte tid.” Jag såg på chefen och på en av mina arbetskamrater att de inte trodde på mig – fy för attan!

Jag slet och jobbade och försökte hinna med, vilket jag inte gjorde. Ett problem var att min chef inte kunde förstå att om vi hade möten, ofta, så tog det mer tid, procentuellt, från mig, än från de som hade heltid. Dessutom hade jag ju, p.g.a. min deltid, alltid mindre tid till förfogande mellan två möten, att utföra uppdrag på. Det var tydligen också svårt att förstå.

Torsdagen den 17 augusti 2006 ca kl 21:00.
Telefonsamtal från akuten Uddevalla, vår son, har vält, kört i kull, blivit påkörd? Motorcykelolycka. Klagar på ryggvärk, spänd buk. Skrapsår i ansiktet och troligtvis på kroppen i övrigt.

Vi åkte dit. Vi stod där, ensamma, i en ödslig korridor, mitt i natten och väntade, utanför IVA. Sonen var på röntgen. Han levde tydligen fortfarande?

En säng kommer, 3-4 personal runt omkring, en massa stativ, monitorer? F-n! Han ligger i respirator, tänkte jag. Kommer fram. Han är vaken, tittar på oss, höjer en hand (Yes! Ingen förlamning i den nivån i alla fall). Och så säger han: "Förlåt, det var ju inte meningen ni skulle få uppleva det här...".
Vi får inte följa med in, de vill göra iordning först.

När vi kommer fram går jag direkt till sonens tår och klämmer till, "Aj!" Säger han då. "Bra." Svarar jag. Sedan kan jag koppla av.

Det visar sig att hans nacke är bruten på tre ställen, 5 revben är brutna, ett nyckelben, en tumme och ett underarmsben och så var ena lungan kollappsad.

Han hämtar sig bra, ung pojk. Efter 7 veckor kan han ta av nackkragen och börja sin rehabilitering.

Den 27 december 2006 tar min syster livet av sig.

Det gjorde inte fortsättningen lättare.


Läs mer om min sjukhistoria, första halvan av 2006, på: Det hela började hösten 2001. År 2006

Min sjukhistoria 2005 (2:a upplagan)

Första delen av 2005 präglas av en vånda inför läkarbesök på Ortopedmottagningen på Sahlgrenska. De ska ske den 12 april. Å ena sidan är jag orolig för att de trots allt ska komma fram till att det inte blir operation. Vad gör jag i så fall? Å andra sidan är jag minst lika orolig för om det ska bli operation. Är det riskfritt att rota omkring så nära ryggmärgen?

Nåja, före det besöket blev jag kallad till Neurologmottagningen på Kärnsjukhuset i Skövde. Helt plötsligt händer allt på en gång? Det besöket skulle gå av stapeln den 30 mars 2005.

Jag kontaktar DR OH på Sahlgrenska och frågar om jag ska acceptera besöket till Skövde. Det skulle jag. Det vore bra om det kunde uteslutas andra sjukdomstillstånd som t.ex. MS. ALS och Fibromyalgi.

Till Dr PS på KS i Skövde (KSS) hade jag med mig hustrun och tur var väl det. Det var en mardrömsupplevelse.

Det var andra gången i mitt liv som jag blivit djupt kränkt. Den förra gången var när Folksam avslog min ansökan om att få ut min s.k. sjukförsäkring med motiveringen att jag ljugit, vid tecknandet av försäkringen. I själva verket var det försäkringsförsäljaren som anvisade mig i hur jag skulle fylla i och när jag protesterade, viftade han bort det med kommentaren: ”Det gäller bara allvarligare sjukdomar.” Jag hade då en s.k. golfarmbåge. Det var en ruta som skulle kryssas i om man sökt sjukvård. Antagligen hade försäkringen inte blivit godkänd om jag kryssat i så som jag egentligen ville. Men då hade väl försäkringsförsäljaren inte tjänat några pengar på mig. Så antagligen lurades jag till att kryssa fel.
Folksam menade därmed att jag hade förfarit med osant intygande. Jävlars vad arg jag var och ledsen och kränkt. Samt förtvivlat undrande: ”Får det gå till så här?”

Vad gjorde då denne Dr PS? Ja, han trodde inte på mig och han valde att tolka dokumentationen helt fel. Han menade att de fynd man gjort (slätröntgen och magnetröntgen) inte kunde ge de besvär jag hade. Och vad de i så fall skulle bero på kunde han inte svara på! Han ville att jag skulle kontakta en psykolog och söka s.k. Cooping-strategier. Det är alltså den där Ortopedöverläkaren på NÄL som spökar.

Dr PS gör i alla fall en s.k. neurologstatus på mig. Då får han problem. Han hittar en hel del som inte kan förklaras på annat vis än att jag har någon form av påverkan centralt, i nacken. Reflexbortfall och känselbortfall t.ex. Dessutom hittar han nya! I benen. Då tycker han att det ska göras en magnetröntgen på ländryggen (han tyckte först att en magnetröntgen på min nacke var helt bortkastad och aldrig skulle ha gjorts). Jag frågar vad han misstänker. ”Spinal Stenos, i ländryggen.”, säger han då.
Men på slätröntgen, av ländryggen, syns det ju ingenting – helt rent, hade jag haft Spinal Stenos (bl.a. bentillväxter s.k. osteofyter så hade dessa synts, tydligt) upplyser jag honom då. Och det är han ju tvungen att hålla med om. Han mumlar då något om andra fynd som bara kan ses med magnetröntgen.
Jag frågar då; ”Är det helt uteslutet att de besvär jag har i benen inte kommer från nacken?” Då tittar han på mig som om jag sagt något utomordentligt dumt och säger: ”Absolut, det är ju två olika delar av ryggen.”
Det var då det gick upp för mig att denne Dr PS kanske inte alls var Neurolog. Han var kanske inhoppad Psykiatriker (i bästa fall) eller något annat? Vad vet jag? Det var ju i alla fall ingen person som hade kunskaper om hur det funkar i ryggmärgen. Och det här med nervsignaler.

Vi lämnade till slut den här virrpannan. Och jag var nu än mer förvirrad och förtvivlad. Vad skulle jag tro?

Dagen efter skickar jag, via e-post, utlåtandet från Neuroortopediska Ryhov i Jönköping samt en del magnetröntgenbilder, han hade ju bara tittat på röntgenläkarens utlåtande (som till viss del var felaktigt, enligt min bedömning).
Här kan ni läsa hela Dr PS bedömning: Remissvaret .

Under lång tid vrider och vänder jag på det som Dr PS pratade om, fanns det någon substans? Han var ju faktiskt inte rakt igenom knäpp. Han verkade mer ha missuppfattat en massa och hade lagt sig till med en förutfattad mening som kom på skam. Och då blev det än mer tokigt.

Lyckades väl till slut släppa det där, något. Den 12 april 2005 kommer. Jag träffar Dr OH på Ortopedmottagningen Sahlgrenska. Det var något av det mest befriande jag varit med om. Jodå, mina besvär förklaras mycket väl med de fynd som är gjorda i nacken och de besvär jag har i benen kommer sannolikt från nacken de också. Och han rekommenderar operation. Jösses vad rädd jag blev? Och samtidigt denna känsla av bekräftelse.

Riktigt klart var det inte. Dr OH skulle rådgöra med sina kollegor och meddela mig inom 2 veckor. Jag gick som på nålar. Jag skickade följande meddelande till Dr OH:
Bäste Dr OH.
(pat. Nils-Gunnar Nordlund, YYMMDD-XXXX)
Med all respekt för de slutsatser Ni och Era kollegor kommer fram till tar jag mig friheten att föra fram mina funderingar.

Och jag resonerar enligt följande:
1. Jag kan inte se en rimlighet i att acceptera en framtid med de besvär jag har nu.
2. Jag bedömer sannolikheten till spontanförbättring, inom en rimlig framtid, som obefintlig.
3. Jag bedömer sannolikheten till en progrediernade försämring som relativt stor då jag fortfarande är relativt ung. Alltså, jag bedömer det som osannolikt att nuvarande benpålagringar stannar vid nuvarande utseende.
4. Att avvakta och se om ytterligare försämringar tillkommer känns inte som ett acceptabelt alternativ.
5. Finns det minsta chans att en operation kan leda till att mina besvär förbättras känns det som en helt acceptabel lösning. Även om det inte skulle ske en markant förbättring så skulle det kännas tryggt att veta att det i alla fall inte kan bli sämre, beroende på stenos.
6. Jag föredrar att opereras när jag är i relativt god fysisk form eftersom förutsättning då är stor för att dels klara ett postoperativt förlopp med påföljande rehabilitering samt dels själva operationen. Jämfört med om man är i sämre fysisk kondition.

Slutsats: Jag vill att ni opererar, så snart som möjligt.

Vänligen

Nils-Gunnar Nordlund


Den 29 april ringer Dr OH och meddelar att det blir operation, till hösten. Stor glädje, faktiskt. Det känns som om jag nu kan börja planera för ett bättre liv, från ca 2006.

Mina besvär är nu väldigt omfattande. Ständig värk i så gott som hela kroppen, mest i armarna. Nästan alla ryggmusklerna är kroniskt spända. Så spända att huden får dålig blodförsörjning och s.k. apelsinhud bildas, läderartat rödprickig. Huden var så seg och musklerna så spända att det inte gick att sticka in akupunkturnålar. Som tur var verkade smärtimpulserna från dessa spända muskler vara blockerad.
Jag hade också svårt för att gå, fick stanna efter ca 300-400 meter och liksom vila. Cykla och jympa samt köra bil gick bra. En tur i bilen kunde faktiskt lindra besvären.

Det där med bilkörandets positiva inverkan lurade jag mycket på. Det ledde till att jag, tidigt på året, köpte en vibratordyna, med 10 motorer.

Det hade viss positiv verkan men det hade mer att göra med att det v ar så otroligt skönt när det slutade vibrera, efter 15 minuter.

Fram till operationen hade jag massor med konstiga besvär. De mesta har givetvis med ansatta nerver att göra. Jag kallar dem nervillusioner. Det kunde vara en känsla av att vatten rann på handleden. Att jag stack mig på nålar. Att jag brände mig eller motsatsen, känsla av iskalla fläckar, men kände man på det stället så var det normal temperatur.

Och jag hade svåra problem med att medicinerna gick hårt åt magen. Gjorde uppehåll och försökte stå ut så länge som möjligt för att mage och tarm skulle få vila och eventuellt återhämta sig.

Den fysiska tröttheten är nog faktiskt det mest besvärande problemet. Även om du vill, trotts värk och besvär, så går det inte.

Operationen bestäms till den 29 september 2005. Den 13 september åker jag till Sahlgrenska för ett s.k. inskrivningsbesök. Där tog de prover, jag fick provat ut halskragar och undersökte mig en gång till och så fick jag en massa information och instruktioner. Det hela avslutades med att jag fick träffa narkosläkaren.

Veckan innan operationen var tuff. Eftersom Deiklofenac är ett inflammationshämmande preparat och dessa har en negativ inverkan på läkningen efter operation så skulle jag göra uppehåll. Jag fick inget annat i stället? Jag var spänd i dubbel bemärkelse denna vecka. Jag tog fler Stesolid än vad jag brukar.

På tisdag innan torsdagens operation var jag till min förhoppningsvis inte sista jympa med Friskis&Svettis. Då började också tvagningen med ett bakteriedödande schampo, Descutan.

Så var det då dags att resa iväg. Jag tog buss 64 från Onsjö till VBG Jvst. Därifrån tåg ned till GBG C och därifrån spårvagn till Sahlgrenska. Kändes lite konstigt att inte lösa någon returbiljett. Men resan hem skulle antagligen ske med sjuktransport.

Det som är lurigt med operationen är egentligen inte att de rotar nära ryggmärgen. Det är mer själva narkosen och hur man klarar den som är lurigt och sedan är det infektionsrisken. Och infektion är väl det jag ska vara mest orolig för. Jag är ju en sådan där infektionsmänniska. Kroniskt infekterat öronbarn från 1 års ålder till 13 år och därefter s.k. vaglar, bölder och 18-21 årsåldern acne där jag fick dåvarande sjukhussjukan i ansiktet (Staphylococcus aureus).

Eftersom operationen skulle ske på morgonen den 29:e så fick jag komma dit på kvällen den 28:e. Vi var ett himla skönt gäng med gubbar på vår 4-sal.
Tommy som föll i vardagsrummet och inte fattade att han brutit nacken förrän han kom till sjukhuset. Han körde bil dit, gick in på akuten. Gick upp till röntgen och sedan tillbaka och satte sig att vänta: Då kommer ett gäng vitrockar rusande med en bårvagn och lägger Tommy oändligt långsamt och försiktigt upp på båren. Då fick han veta att nacken var bruten.
I säng 2 låg en stor kraftig taxichaufför som hade blivit opererad i ryggen hur många gånger som helst. Två gånger i nacken (framifrån och bakifrån) 2 gånger i ländryggen och då nu en tredje gång. Han var en mästare på historier. I 3:an låg en gubbe (yngre än mig) som skulle steloperera hela nedre delen av ryggen. Han hade så ont så han nästan svimmade var gång vi skattade. Jag låg i säng nr 4. Vi hade roligt och gick igenom våra livsöden.

Jag blev sent på kvällen inkallad till en doktor, Dr BL. Det visade sig att DR OH inte skulle operera utan det skulle denne Dr BL göra i stället och det kändes bra för det var Dr BL som var nackspecialisten med 2000 st nackoperationer i bagaget. Dr OH var under upplärning.

Det blev lite underligt där inne på undersökningsrummet. Efter en liten undersökning och förklaring av operationsteknik, fick jag nämligen veta att det var OK att backa ur. Dr BL menade att ur deras synvinkel så var det inget medicinskt måste att jag ska opereras. Jag hade inga förlamningar, jag kunde andas och äta. Jag kunde gå, visserligen begränsat. Värken jag hade var inte livshotande. Så han menade att det var helt OK att ångra sig. Han menade att jag nog kunde få ett hyfsat drägligt liv utan operation.

Det var intressant att få akutsjukvårdens prioriteringar så framställt. Jag blev givetvis ordentligt omruskad men jag samlade mig och förklarade att så som jag hade det nu kunde jag inte leva om det fanns den minsta chans att bromsa upp den här negativa utvecklingen. Dessutom hade jag 15 yrkesverksamma år kvar. Och min livskvalitet innefattade arbete.

”Bra, då operera vi.” Sa han och tog mig i hand och ledde mig ut genom dörren.

Den natten behövde jag sömnmedicin.

Operationen gick bra.

Dagen efter fick jag träffa assisterande operatör Dr HB. Utskrivningssamtalet sköttes av en nu 4:e doktor, Dr B.

På lördag var jag hemma. Så fort jag rörde mig var det som blixtar sköt genom kroppen på mig så därför rörde jag inte så mycket på mig. Blev väl något mer rörlig framåt kvällen, efter en korrigering i medicineringen. Den kvällen ringer min syster från sjukhuset och ropar på hjälp. ”Jag kan inte hjälpa dig jag är nyopererad.” Sa jag och lämnade med ett bekymrat uttryck över luren till hustrun.

Systern hade blivit körd akut in till NÄL med sprängande huvudvärk. Det visade sig senare att det berodde på allt för plötsligt slutande med värkmediciner av mer narkotisk art. En kort tid därefter lades hon in på psykiatrisk vårdavdelning.

Ska göra den långa tragiska historien kort. Efter att ha telefonerat mig minst en gång per dag, efter den 31/10-05, tog hon sitt liv den 27 december 2006. Hon fick inte till det. Det hade stökat till sig i huvudet på henne på något obotligt vis. Och det kunde hon inte acceptera.

Ska jag vara självisk så kan jag ju säga att syrrans sjukperiod, med paranoia och vanföreställningar, inte var riktigt det jag behövde efter min nackoperation. Egentligen behövde jag all energi och kraft för egen del. Nu fick jag lägga massor på syrran.

Rehabiliteringen gick framåt. Sakta blev jag starkare. Veckorna efter operationen var jobbiga. Jag fick inte lyfta något tyngre än 1 kg. Och det tillkom en del nya besvär vilket var att vänta enligt Dr BL. Sakta blev besvären bättre och flera försvann helt. Var på återbesök 23/11 & 20/12, allt var normalt.

Läs mer (faktiskt) om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001. År 2005

Min sjukhistoria 2004 (2:a upplagan)

I mitten på januari köpte vi (jag) en hund, en långhårig Collietik, trefärgad. Hon fick namnet Tessie. Jag ville ha henne mest för att jag hade så mycket tankar som var inriktade på det sjuka. Jag var ofta vrång, arg och lättirriterad. Mina besvär upptog mitt liv mer och mer. Jag tänkte att ett sätt att bryta det där är att tvingas fokusera på något annat. Och hustrun var med på noterna.

I början på 2004 var jag och fick fotograferat hela ryggraden. Nedre delen såg snygg och ren ut. Övre delen som vid förra röntgen. Några månader efter slätröntgen digitaliserade de min halsrygg. En s.k. Magnetröntgen. Den visade att min ryggrad och en del ryggradsnerver var ganska så rejält tilltryckta, av s.k. osteofyter. Fast det stod det inte på utlåtandet. Röntgenläkaren som tolkat magnetröntgen kunde tydligen inte se skillnad på osteofyter och diskbråck (förstod jag senare).
Jag tycket det i alla fall var väldigt skönt att få se den där magnetröntgen. Nu såg jag ju vad det berodde på att jag var så dålig.

Kallduschen kommer i april 2004. Då träffar jag samma ortopedöverläkares som i december 2001, då sa han att det var inget att göra, det tar 3-5 år innan det går över och så sa han en andra massa dumheter. Ja t.ex. att nackbesvär och tinnitus har inget samband med varandra, det är ju två olika organ – sa han. Så jag hade inget större förtroende för den här s.k. doktorn och inga stora förväntningar heller.

Men fanskapet säger att det man hittat på röntgen och på magnetröntgen sannolikt inte kan orsaka de besvär jag har och att han inte kan hjälpa mig. ”Jag är bara en halv doktor”, sa han. Han sa också: ”Doktorerna på Ryhov och Sahlgrenska kan inte hjälpa dig heller, vi gick samma utbildning, jag kan lika mycket som de.”. Och sedan ville han inte skriva specialistremiss till neurolog. Det skulle bli billigare för mig om jag fixade det via min vårdcentralsdoktor. Och jag min dumme gick med på det… tänkte inte just då på att jag hade frikort – det hade ju inte kostat något extra.
Den obildade inkompetente doktor ställde till ännu mera djävulskap, han skrev ett remissvar till min vårdcentralsdoktor där han tydligt menar att de besvär jag har, inte kan förklaras med de fynd som gjorts. Det där remissvaret följde sedan med när jag sökte hjälp hos andra specialister. Och inom läkarskrået är de ruggigt kollegiala. Man går inte emot en kollega i första taget.

Jag var efter det alldeles matt och nästan apatiskt. Pendlade mellan ilska och ledsen. Jag var hemsk att leva tillsammans med, hustrun hade det inte lätt.

Jag vet inte var jag fick krafter från men något måste ju göras. Jag gav mig inte. Jag fick min vårdcentralsdoktor att skriva remisser till neurologer på NÄL, Sahlgrenska och till Kärnsjukhuset i Skövde. Och till neuroortopeden på Ryhov i Jönköping.

I maj 2004 kom nästa kalldusch. Socialdemokraterna förde ju en lysande borgerlig politik på den tiden. Så Försäkringskassan var på frammarsch. Jag tvångskonverterades från Sjukpenning till s.k. sjukersättning (f.d. sjukpension) . Detta för att man skulle spara pengar och att politikerna (sossarna) bestämt att sjukskrivningarna skulle halveras. FK klappade sig på bröstet och basunerade ut att man minsann klarat målet. Det de inte talade om var att sjukersättningen (antalet sjukpensionärer) rasat i höjden. Jag tappade ytterligare 1000 SEK netto per månad (”förlusten” var nu uppe i ca 3000 SEK per månad). Och på något konstigt j-a vänster fick de mig att känna mig som en bidragsfuskare.

Ganska omgående fick jag veta att väntetiden till Neurologen på NÄL var ca 192 veckor. Så de skickade helt sonika tillbaka remissen till mig, inte till min vårdcentralsdoktor? Efter ny kontakt med vårdcentralen så skickades en neurologremiss till Sahlgrenska i Göteborg.

I början på hösten 2004 började jag undra vad som hänt med remissen till Neurologen på Sahlgrenska. Efter mycket telefonerande och letande visade det sig att någon läkarvikarie eller liknande skickat remissen till Neurologen på NÄL. Och där fanns den inte?

Visste inte om jag skulle gråta eller bryta ihop eller åka och slå någon på käften. Eftersom jag är näst intill pacifist så tog jag kontakt med patientnämnden och gjorde en anmälan. Där hände inget.

Nu skickade vi remissen till Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde. Själv tog jag kontakt med Ryggkirurgiska i Strängnäs. Och så en remiss till Neuroortopeden Ryhof i Jönköping.

Nu hade jag fått problem med att gå. Orkade inte eller det tog liksom stopp. Skitjobbigt. Och alla besvär, värk m.m. var värre.

Som grädde på moset meddelade Neuroortopeden Ryhov att de kunde inte ta emot mig eftersom vår region, Västra Götalandsregionen tagit ett beslut (politiskt) om att man inte ska betala operationer och behandlingar utförda på Neuroortopeden Ryhov på patienter från VG-regionen. Jag var en sådan.

Jag funderade ett tag så ringde jag till en avdelningssekreterare på Neuroortopeden Ryhov och bad henne lägga fram min ansökan på doktorns bord med en undran om jag inte kunde få en second opinion, åtminstone. Jag ville ha en rådgivning. Det skulle kanske gå. Sa hon.

Jag får senare besked om att jag fått en telefontid 041201. Efter samtalet med kirurg på neuroortopediska i Jönköping så kände jag en lättnad. I andra ändan av telefonluren hade jag en människa, en doktor som faktiskt sa att visst förklarar röntgenfynden mina besvär. Jag nästan grät av lycka. Jag var bekräftad. Men in i det sista ställde remissvaret från ortopedöverläkaren på NÄL till problem. Men när jag ordagrant förmedlade vad den doktorn sagt så togs ingen notis om det remissvaret. Telefonkirurgen såg ju själv på plåtarna hur det såg ut. Dessutom fick jag då också bekräftat att röntgenläkarens remissvar på min MR också innehöll en del felaktiga tolkningar.

Remissvaret från telefondoktorn i sin helhet:
Patienten har kontaktat mottagningen och bokats in på en telefontid med anledning av ovanstående remiss, där nackbesvär med rizopati C6 höger sedan 2001 beskrivs. Han berättar att han nu blivit sämre och dels fått symtom även från vänster arm, men även noterat en svaghet i benen vid promenader. MRT av halsryggen 2004-03-17 NÄL visar cervikal spinal stenos i nivåerna C4/5 och C5/6, där det är trängst i nedre nivån. Stenosen i denna nivå C5/6 är av den grad att den väl kan ge en cervikal rizopati liksom cervikal myelopati. Neurologisk bedömning är tydligen planerad i hemlandstinget, men oklart var den blir med tanke på väntetiderna. Rekommenderar att utredning hos neurolog eller nackkirurg sker efter prioritering med tanke på möjligheterna av en cervikal myelopati. Patienten är informerad att han enligt aktuella beskeden från Västra Götaland ej kan få remiss till oss för kirurgi här utan man hänvisar till Sahlgrenska sjukhuset.

Ovanstående text innehåller massor med ”förlösande” information, för mig, bl.a.:
1. Jag fick en diagnos: Cervikal Spinal Stenos
2. Jag rekommenderas nackkirurgi med prioritet, på Sahlgrenska.
3. Det är en ordentlig känga till ortopedöverläkaren på NÄL.

Det här året präglas också av andra behandlingsbakslag. Bassängträning i sjukgymnastikens regi fick jag sluta med p.g.a. att värken i underarmarna blev allt för svår. Akupunktur & s.k. TENS fick jag under lång tid. Det hade god effekt på mina spända muskel men behandlingen frigjorde andra besvär, den perifera (ut mot händer & fötter) värken ökade. Och alla läkemedel jag tog skapade svåra magproblem.

Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001. År 2004

Min sjukhistoria 2003 (2:a upplagan)

Under hela den tiden hade jag besvär kvar. Ingen känsel i tummen. Värk i högerarmen. En tinnitus som kom när jag suttit för länge och som försvann av promenader. Men läget var ändå sådant att jag tycket att det fungerade väl ganska bra så under tidig sommar 2003 friskskrev jag mig till 100%.

Efter den sommarsemestern gick det sedan snabbt utför. Jag blev sjukskriven igen; 25%, 50%, 75% och i augusti 2003 gick det inte längre. 100% sjukskrivning igen. Nu hade jag massor med besvär. Värk i hela högersidan av kroppen. Ständig tinnitus. Känselbortfall som kröp upp mot armbågen. Brännande / svidande smärta. Och så massor med muskelryckningar. Och domningar och rysningar / hudstramhet (huden liksom fryser) över nästan hela kroppen. Och så denna förlamande trötthet. Ett illamånde som hörde samman med en otäck värk i hö ljumske. Huvudvärk. Kroppen förde definitivt sitt eget liv.

Livet kändes väldigt hopplöst – vart var det på väg? Hamnar jag i rullstol nu? Vad är det som händer i kroppen? Diskbråcket var ju borta? Vad är det för fel nu?

Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001. År 2003

Min sjukhistoria 2002 (2:a upplagan)

Under våren 2002 blev jag sakta bättre och jag friskskrev mig ganska omgående. Började på 25% men kom ganska så snart upp till 75%. Fram till våren 2003.
Jag lägger ned mycket tid på att klura ut framför allt fysiska träningsmetoder som ska hålla mina besvär stången.
Regelbunden träning med Friskis&Svettis, är själv ledare där. Promenader, stavgång. Cykelturer, korta & långa. QiGong, TaiChi, Yoga & Pilates är metoder som jag studerar och utövar.

Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001. År 2002

24 oktober 2007

Min sjukhistoria 2001 (2:a upplagan)

Första gången jag begrep att det var något lurt i nacken, som orsakade den där märkliga värken mitt på höger överarms utsida, var när jag stannade utanför mitt jobb och tittade uppåt och det högg till som attan i armen.

För att övertyga mig om att det inte var en tillfällighet upprepade jag det där ett antal gånger till – jag höll på att svimma av smärtimpulserna.

Värken i överarmen började några dagar efter att vi via bilfärja landat i England och körde mot Skottland. Jag noterade då också att värken lättade om jag höll armen lite bakåt uppåt. Som när man håller handen på passagerarsätets nackstöd – vilket var precis vad jag gjorde. Värken lättade också av att jag gick. Vi gick mycket i Skottland. Det var högländerna (Highlands) som lockade.

Senare förstod jag att jag fått någon form av skada i nacken när jag satt i britsen, uppbackad bakom ryggen, på båten och läste i en bok. Det var relativt kraftig sjögång – jag somnade. Hakan gled ned mot vänster (ja, jag vaknade så i alla fall). Och så gjorde det attans ont i nacken.
Masserade lite, fixade till bädden och lade mig tillrätta, somnade och vaknade på morgon utan att känna något konstigt.Men det var troligtvis då en eller två s.k. mellankostdiskar brast eller buktade kraftigt (diskbråck). Och tryckte på ryggmärgsnerver som letade sig ut från ryggmärgen och ut till höger arm och gav upphov till en rackarns svår värk (rizopati).

Båtfärden från Göteborg till Newcastle var den 19 augusti 2001.

Innan jag förstod att det var diskbråck i nacken som orsakade problemen så misstänkte jag länge att det berodde på någon form av utslitningsskada jag fått av att cykla från Dinard i Frankrike hem till Sverige. Jag hade då problem med att det gjorde ont bak i övre delen av ryggen dör övre delen av skulderbladen möts, om man trycker ihop dem. Att det gjorde ont där berodde på att man (jag) cyklade framåtlutad med allt stöd på/mot händerna.

Jag kunde inte heller utesluta mångårigt sittande framför en dator med flitigt datormusanvändande.

Besvären blev värre och fler under slutet av 2001. Myrkrypningar i hela högerarmen. Bortdomningar som började i fingrarna och spred sig mot axeln. Känseln började försvinna i höger tumme. Alla besvär spred sig från fingrarna (tummen) och upp mot axeln, förutom muskelvärken, den började mitt på överarmens utsida och spred sig sedan åt alla håll.

Jag sjukskrevs och den s.k. kliniska diagnosen blev diskbråck eller diskbuktning i C6-nivån. Kotorna (vertebra) i nacken är namngivna och numrerade. Vi har 7st nackkotor och de benämns C1 till C7 och numreringen börjar uppifrån. Ryggmärgen (medulla spinalis) är också uppdelad, i s.k. segment och nivåmässigt stämmer det i nacken relativt bra, med kotornas placering.
Ta t.ex. ryggmärgssegment C6 här menar man det område av ryggmärgen där ryggmärgsnerv C6 har sin s.k. rot. Ryggmärgsnerv C6 har sin ”port” eller ”öppning” (foramen), ut mot kroppen, mellan kotorna C6 och C5. (en åt vart håll. Höger och vänster. Alltså finns det två C6 ryggmärgsnerver) Det är alltså risk för begreppsförvirring här. Flera olika kroppsdelar kan alltså ha samma benämning. C6 kan alltså betyda ett ryggmärkssegment, en nackkota, en ryggmärgsnerv (hö. el. vä.). Dessutom finns ett (hö. el. vä.) s.k. hudområde (dermatom) som också benämns C6.
(Och härmed ska jag försöka hålla tillbaka pedagogen i mig. Det blir så mycket text…)
I december 2001 var jag till röntgen för en s.k. slätröntgen. Cancer ska ju uteslutas bl.a. och så ville de få mer svart på vitt att det var diskbråck. De hittade s.k. nivåsänkningar mellan nackkotorna C4-C5 och C5-C6. De kunde också se s.k. bentillväxter (oseofyter). Därmed blev den kliniska diagnosen bekräftad. Mina besvär kunde förklaras med röntgenfynden.


Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001

21 oktober 2007

Uppstarten

Vad förväntar jag mig att det ska hända på den här bloggen?

Min tanke är att det ska bli dels en slags informationutbytesplats för just Cervikal Spinal Stenos. Sedan vill jag också att vi här ska kunna dryfta allt som har med det att göra.

Jag hoppas också här få berätta om andras både lyckade och misslyckade sjukhistorier. Vi försöker varva både roligt och tråkigt. Här intill har jag satt in några rubriker om just Cervikal Spinal Stenos. De innehåller utdrag ur mitt samlade vetande och gör inte anspråk på att vara medicinskt korrekt.

Frågor och svar är ju också ett intressant område. Har ni funderingar kring det är med Nackbesvär, Hälso- och sjukvård, Försäkringskassan etc. jamen kläm till med en fråga då.