En Måndag med lite nya värkhugg?

Besvärsläget: Mest störande att det hugger till nere i ländryggsregionen, ut mot sidorna, ca, vid höftbenskammen, mest vänster och så känner jag hur de spända i musklerna i ryggen, liksom vandrar vidare ned utmed ryggraden, breder ut sig. Emellanåt känns också värken i hela högerarmen som rätt så besvärande.

Minnesläget: Nu har jag blivit med analog fickkalender. Håller på att fylla i den. Nästa steg är att synka med hustrun.

Läkemedel: Idag blev det: 400mg Brufen + 250mg Paraflex på morgonen. Vid ca 11:00 tog jag: morgondosen + 1g Alvedon. Och nu 20:20 blev det en upprepning av lunchdosen. I går kväll tog jag också 10mg Stesolid.

Glöm inte att skicka ett mejl för att protestera mot Blogger/Google's tillkrånglande för de som kommenterar: comment-layout-back@googlegroups.com (Jag står som s.k. moderator för den gruppen)

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista. ngn.blogga.nu är uppdaterad.

Andra bloggar om: rygg, nacke

Stressig Onsdag

Det är något som är fel när man "måste" stressa för att komma till en bassängavslappning som ska ha avstressande effekt.

Idag har det värk- och spänningsmässigt varit en relativt bra dag. Har än så länge bara tagit en morgondos (Brufen 400mg + Paraflex 250mg)

Det är också första gången kag lyckats hålla mig vaken, efter bassängavslappningen, bastu och efter maten. Utan att ta koffeintablett.

Besvärsläget: Småvärk i underarmarna, stel mellan skulderbladen upp mot nacken. Lätt värk i ländryggen. Väser (tinnitus) i huvudet. Vid god psykisk vigör.

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista
NGN-politik och ngn.blogga.nu är uppdaterade

Andra bloggar om: rygg, nacke

Trög Tisdag

Har problem med värk i armarna. Mest utsidan av underarmarna. Men också mellan skulderbladen, upp mot nacken. Inte värk, egentligen, mer stelhet eller segt.

Blev ovanligt trött idag, efter att ha jobbat två timmar.

Idag blev det mer läkemdel än på länge: på morgonen 400mg Brufen + 250mg Paraflex.
Till lunch samma dos.

Och nu, efter jympan, samma dos igen + 1g Alvedon. Väntar nu på att de ska ha effekt.

Av vilken anledning går jag och jympar när jag känner mig så kass? Troligtvis för att jag någonstans hoppas att det på sikt har positiv effekt och så är det roligt att träffa mina jympakamrater.

Funderar på det där med skador - rör man inte på sig ja då blir det ju inga skador. Äter man fel och inte rör på sig ja då kan man ju i och för sig få en massa sjukdomar. Men du blir inte skadad. Läste någonstans på en anslagstavla (tror jag): "Är man tillräckligt intelligen så behöver man inte motionera." Nåt å fundera på...

Kolla också mina andra bloggar: NGN-Blogglista
ngn.blogga.nu är uppdaterad

Andra bloggar om: rygg, nacke

Lördag 2007-nov-24

Var i GBG C, 5:ans köpcentrum. Det blev lite jobbigt. Stod i en bokhandel och bläddrade i tunga anatomiböcker. Fick därefter ta mig till bilen och ta ett gäng läkemedel (400mg Brufen, 250mg Paraflex, 100mg Koffein). Toppade den där dopningen med burk energidryck.

Bilkörning har fortfarande en positiv inverkan på mig. Och det är ju bra.

Vi lyckades masa oss runt på IKEA också. Efter inledande lunch och avslutande fika.

Upp och ned...

På ett sätt är det upp, just nu. I morse och i förmiddags var det ned. Några anteckningar:

kl. 07:47. "Strax efter att jag gick upp kom en slags allmän värk, inte så stark, men den fanns där. Sedan blev det liksom värre. Tog Brufen och Paraflex. Segheten ökade något och, senare, i bilen hade jag svårt för att ta mig i ur bilen. Just nu (07:46), på jobbet, känns det något bättre."

kl. 09:32. "Mitt närminne är obefintligt? Disträ? Tänker på annat?"

Sista kommentaren handlade om att jag hela tiden tappar tråden. Jag kan sitta med ett papper i handen, telefonen ringer, jag svarar. Avslutar samtalet. Tittar på papperet i handen och har ingen aning om av vilken anledning jag håller i just det papperet.

Jag kan hålla på och skriva ett mejl, ser att jag måste kolla en detalj i min pärm (har bara en), tittar i pärmen. Kommer inte på vad det är jag letar efter. Tittar på mejlet som jag håller på och skriver. Vad handlar det om? Varför skrev jag det där?

Sådär kan det hålla på och det är skitjobbigt. Det är vid sådana tillfällen som jag inser att det kan bli problem att hinna med min enda arbetsuppgift inom mina 10 timmar per vecka.

Och jag inser också att jag är inte 100% effektiv inom mina 25%. Jag är kanske 65%? Hur mäter man det? Ja, jag struntar egentligen i det. Jag jobbar på så gott jag kan. Funkar inte det så måste jag väl sluta jobba. Någonstans går väl det en gräns, även för mig.

För ca 95 minuter sedan sa jag till hustrun att med den aktivitet jag har är hemma (efter 1g Alvedon, 250mg Paraflex, 400mg Brufen och 100mg Koffein) så borde jag klara att öka min arbetstid till 20 timmar per vecka.

Ställ den tanken i relation till det jag skrev först.

Jag har inte kontakt med mig själv, eller nåt?

Värkläget

Det är väldigt upp och ned.

Nu har det tillkommit en värk i musklerna på ryggens vänstra sida. Det går ju nervtrådar från nivåerna C6-C8 som löper ut från ryggraden och via ett s.k. nervnystan (blexus brachialis) ut mot sidorna (lateralt) och s.k. innerverar muskler på ryggen (t. ex.: n thoracodorsal -> m latissimus dorsi) .

Det är inge kul, det är berg-och-dalbane-livet.

Skönt att man har sina smärstsyskon.

Håller på och skriver en text om hur man kan bli bemött av läkare.

Trötthet

Jag är osäker på vad det egentligen beror på, att jag, som idag, efter att ha jobbat 3 timmar, köpt ett paket på Åhlens, tagit bussen hem och ätit lade mig för att vila lite, kl 12:00, vaknade 16:00.

Beror denna trötthet på att:
* det varit en händelserik helg?
* jag slutade ta mediciner i lördags?
* mina muskler i nacke och övre delen av ryggen är så spända, så jag blir trött av det?

Svårt att avgöra. Förra veckan var jag inte så här trött och då hade jag värk och åt massor med medicin.

Utöver trötthet, stelhet (seghet), väsande i huvudet och lite lätt värk i underarmarna så är det bra.

Får se hur veckan utvecklar sig.

Dagsform?

Körde mor till Uddevalla sjukhus (ögonoperation). Under tiden åkte jag ut till Torp. Tittade i tre affärer sedan var det liksom stopp. Satte mig vid ett fik och fikade, vilade lite. Och noterade följande: "Kände mig först pigg, varade inte länge, nu är det segt och värker nästan i hela kroppen." Och det liksom vibrerar i alla muskler i överkroppen. Som när man är överansträngd eller helt slut.

Tog bilen tillbaka till Uddevalla sjukhus och körde in på en parkering. Fällde sätet och vilade tills mor ringde.

Det är ju själve f-n att det ska pendla så förbaskat. Det är inte länge orken räcker.

Har sytt ett slags specialörngott som jag kan stoppa in tre kuddar i så att huvudet ligger lite stabilare på nätterna. Testar det nu i natt.

Fick kontakt med Spine Center i Göteborg idag. Den doktor som opererade mig jobbar där numer. Och tydligen gäller det s.k. fria vårdvalet. Så jag behöver bara betala vanlig läkararvode för att få träffa den doktorn. Det var tydligen full för året. Så jag kanske blir kallad i början på nästa år. I de vårdperspektiv jag lever i så är det där snabbt.
De skulle se till att få dit mina tidigare röntgen och MR-plåtar.

Segt

Känner mig seg. Är liksom långsam (försiktig) i rörelserna. Blir "hastigt" sämre? Med hastigt menar jag då att jag märker försämring från en vecka till nästa.

Idag har jag jobbat, ca 3 timmar, promenerat ca 2,5 km och varit på jympa (55 min).

Förr var det så att jag blev piggare och starkare ju längre in i terminen jag kom. Nu är det tvärt om. Orkar mindre och mindre.

Den här kroppströttheten är jobbig. Och all småvärk. Och all stelhet. Notera att jag skriver "småvärk". Jag tar antagligen så mycket läkemedel nu så att det inte gör mycket ont. Men det blir segt och orken tryter.

Det är tur att man är så j-a positiv!

2007-11-04 En vanlig söndag - eller?

Nä, ingen vanlig söndag. Pappa fyller år idag. Vi var där. Hade preparerat mig med läkemedel och vila.

Är just nu inne i en ganska så besvärlig smärtperiod. Även om jag försöker hålla medicinerandet nere så tar jag nu; Alvedon 1g 1x3, Brufen 400mg 2x3, Paraflex 250mg 1x3.

Det är vänster sida på nacken som spökar mest.

I morgon ska jag till otropedtekniska med mina fötter. Jag hoppas på att de kan hjälpa mig med nya fotinlägg så jag inte får så förbaskat ont när jag går.

2007-11-03 Promenad i Vargön

Har det ganska besvärligt nu (relativt). Egentligen har jag det bra. Jag kan sova på nätterna. Jag kan gå. Jag kan sitta och stå. Men det gör ont. Och jag måste ta läkemedel. Försöker hålla mig till de svagare varianterna.

Idag var vi ute och promenerade en sväng vid Nordkroken i Vargön (Vänerns sydspets). Kändes bra, inga problem.

Vi åker sedan till ett fik, Björkås. När vi är klara och jag ska resa mig så går det knappt. Nacken och ryggen värker (mer stelt än värk) och taskigt med kraft i ben och armar.

Medicinerar mig med 1g Alvedon 800mg Brufen och 250mg Paraflex. Sitter och väntar en stund.

Tar en liten promenad ned mot dammarna vid Björkås. Lövskogen där är extra vacker.

2007-11-02. Ibland klappar det till.

Var på jobbet. Jag hade idag ansvaret för vår s.k. fredagsfika. Inget att förhäva sig över, normalt, för mig var det tydligen väldigt ansträngande. När jag var klar och satt vid min dator (jag är IT-samordnare) så liksom det bara blev stopp ca kl 11:00. Men jag hade föresatt mig att jobba till 12:00 så jag pressade mig.

När jag sedan gick till bilen var det som om allt gick i slow motion. Kraften i benen avtog, armarna värkte. Ländryggen värkte och så fick jag ont i en "fläck" mitt i stora stjärtmuskeln (gluteus maximus) på högra sidan. Nacken värkte, kändes som om andas jag för häftigt så får jag en s.k. nackspärr. Musklerna på övre delen av ryggen värkte. Käkmuskulaturen i käkvinklarna värkte?
Värk på höger handrygg. Knäna värker. Och så då en näst intill förlamande trötthet.

När jag kom till bilen fick jag fram mina läkemedel (Alvedon & Brufen). Det blev 1g Alvedon och 800mg Brufen. Sedan fick jag vänta tills det lugnade ned sig. Satt och vilade i bilen.

Körde hem packade ur bilen. Plockade iordning. Åt mat. Nu känns det lite bättre. Ska strax gå och lägga mig och vila fram till klockan 15:00.

Hustrun ska hämtas på jobbet 16:00.

Min sjukhistoria 2004 (2:a upplagan)

I mitten på januari köpte vi (jag) en hund, en långhårig Collietik, trefärgad. Hon fick namnet Tessie. Jag ville ha henne mest för att jag hade så mycket tankar som var inriktade på det sjuka. Jag var ofta vrång, arg och lättirriterad. Mina besvär upptog mitt liv mer och mer. Jag tänkte att ett sätt att bryta det där är att tvingas fokusera på något annat. Och hustrun var med på noterna.

I början på 2004 var jag och fick fotograferat hela ryggraden. Nedre delen såg snygg och ren ut. Övre delen som vid förra röntgen. Några månader efter slätröntgen digitaliserade de min halsrygg. En s.k. Magnetröntgen. Den visade att min ryggrad och en del ryggradsnerver var ganska så rejält tilltryckta, av s.k. osteofyter. Fast det stod det inte på utlåtandet. Röntgenläkaren som tolkat magnetröntgen kunde tydligen inte se skillnad på osteofyter och diskbråck (förstod jag senare).
Jag tycket det i alla fall var väldigt skönt att få se den där magnetröntgen. Nu såg jag ju vad det berodde på att jag var så dålig.

Kallduschen kommer i april 2004. Då träffar jag samma ortopedöverläkares som i december 2001, då sa han att det var inget att göra, det tar 3-5 år innan det går över och så sa han en andra massa dumheter. Ja t.ex. att nackbesvär och tinnitus har inget samband med varandra, det är ju två olika organ – sa han. Så jag hade inget större förtroende för den här s.k. doktorn och inga stora förväntningar heller.

Men fanskapet säger att det man hittat på röntgen och på magnetröntgen sannolikt inte kan orsaka de besvär jag har och att han inte kan hjälpa mig. ”Jag är bara en halv doktor”, sa han. Han sa också: ”Doktorerna på Ryhov och Sahlgrenska kan inte hjälpa dig heller, vi gick samma utbildning, jag kan lika mycket som de.”. Och sedan ville han inte skriva specialistremiss till neurolog. Det skulle bli billigare för mig om jag fixade det via min vårdcentralsdoktor. Och jag min dumme gick med på det… tänkte inte just då på att jag hade frikort – det hade ju inte kostat något extra.
Den obildade inkompetente doktor ställde till ännu mera djävulskap, han skrev ett remissvar till min vårdcentralsdoktor där han tydligt menar att de besvär jag har, inte kan förklaras med de fynd som gjorts. Det där remissvaret följde sedan med när jag sökte hjälp hos andra specialister. Och inom läkarskrået är de ruggigt kollegiala. Man går inte emot en kollega i första taget.

Jag var efter det alldeles matt och nästan apatiskt. Pendlade mellan ilska och ledsen. Jag var hemsk att leva tillsammans med, hustrun hade det inte lätt.

Jag vet inte var jag fick krafter från men något måste ju göras. Jag gav mig inte. Jag fick min vårdcentralsdoktor att skriva remisser till neurologer på NÄL, Sahlgrenska och till Kärnsjukhuset i Skövde. Och till neuroortopeden på Ryhov i Jönköping.

I maj 2004 kom nästa kalldusch. Socialdemokraterna förde ju en lysande borgerlig politik på den tiden. Så Försäkringskassan var på frammarsch. Jag tvångskonverterades från Sjukpenning till s.k. sjukersättning (f.d. sjukpension) . Detta för att man skulle spara pengar och att politikerna (sossarna) bestämt att sjukskrivningarna skulle halveras. FK klappade sig på bröstet och basunerade ut att man minsann klarat målet. Det de inte talade om var att sjukersättningen (antalet sjukpensionärer) rasat i höjden. Jag tappade ytterligare 1000 SEK netto per månad (”förlusten” var nu uppe i ca 3000 SEK per månad). Och på något konstigt j-a vänster fick de mig att känna mig som en bidragsfuskare.

Ganska omgående fick jag veta att väntetiden till Neurologen på NÄL var ca 192 veckor. Så de skickade helt sonika tillbaka remissen till mig, inte till min vårdcentralsdoktor? Efter ny kontakt med vårdcentralen så skickades en neurologremiss till Sahlgrenska i Göteborg.

I början på hösten 2004 började jag undra vad som hänt med remissen till Neurologen på Sahlgrenska. Efter mycket telefonerande och letande visade det sig att någon läkarvikarie eller liknande skickat remissen till Neurologen på NÄL. Och där fanns den inte?

Visste inte om jag skulle gråta eller bryta ihop eller åka och slå någon på käften. Eftersom jag är näst intill pacifist så tog jag kontakt med patientnämnden och gjorde en anmälan. Där hände inget.

Nu skickade vi remissen till Neurologen på Kärnsjukhuset i Skövde. Själv tog jag kontakt med Ryggkirurgiska i Strängnäs. Och så en remiss till Neuroortopeden Ryhof i Jönköping.

Nu hade jag fått problem med att gå. Orkade inte eller det tog liksom stopp. Skitjobbigt. Och alla besvär, värk m.m. var värre.

Som grädde på moset meddelade Neuroortopeden Ryhov att de kunde inte ta emot mig eftersom vår region, Västra Götalandsregionen tagit ett beslut (politiskt) om att man inte ska betala operationer och behandlingar utförda på Neuroortopeden Ryhov på patienter från VG-regionen. Jag var en sådan.

Jag funderade ett tag så ringde jag till en avdelningssekreterare på Neuroortopeden Ryhov och bad henne lägga fram min ansökan på doktorns bord med en undran om jag inte kunde få en second opinion, åtminstone. Jag ville ha en rådgivning. Det skulle kanske gå. Sa hon.

Jag får senare besked om att jag fått en telefontid 041201. Efter samtalet med kirurg på neuroortopediska i Jönköping så kände jag en lättnad. I andra ändan av telefonluren hade jag en människa, en doktor som faktiskt sa att visst förklarar röntgenfynden mina besvär. Jag nästan grät av lycka. Jag var bekräftad. Men in i det sista ställde remissvaret från ortopedöverläkaren på NÄL till problem. Men när jag ordagrant förmedlade vad den doktorn sagt så togs ingen notis om det remissvaret. Telefonkirurgen såg ju själv på plåtarna hur det såg ut. Dessutom fick jag då också bekräftat att röntgenläkarens remissvar på min MR också innehöll en del felaktiga tolkningar.

Remissvaret från telefondoktorn i sin helhet:
”Patienten har kontaktat mottagningen och bokats in på en telefontid med anledning av ovanstående remiss, där nackbesvär med rizopati C6 höger sedan 2001 beskrivs. Han berättar att han nu blivit sämre och dels fått symtom även från vänster arm, men även noterat en svaghet i benen vid promenader. MRT av halsryggen 2004-03-17 NÄL visar cervikal spinal stenos i nivåerna C4/5 och C5/6, där det är trängst i nedre nivån. Stenosen i denna nivå C5/6 är av den grad att den väl kan ge en cervikal rizopati liksom cervikal myelopati. Neurologisk bedömning är tydligen planerad i hemlandstinget, men oklart var den blir med tanke på väntetiderna. Rekommenderar att utredning hos neurolog eller nackkirurg sker efter prioritering med tanke på möjligheterna av en cervikal myelopati. Patienten är informerad att han enligt aktuella beskeden från Västra Götaland ej kan få remiss till oss för kirurgi här utan man hänvisar till Sahlgrenska sjukhuset.”

Ovanstående text innehåller massor med ”förlösande” information, för mig, bl.a.:
1. Jag fick en diagnos: Cervikal Spinal Stenos
2. Jag rekommenderas nackkirurgi med prioritet, på Sahlgrenska.
3. Det är en ordentlig känga till ortopedöverläkaren på NÄL.

Det här året präglas också av andra behandlingsbakslag. Bassängträning i sjukgymnastikens regi fick jag sluta med p.g.a. att värken i underarmarna blev allt för svår. Akupunktur & s.k. TENS fick jag under lång tid. Det hade god effekt på mina spända muskel men behandlingen frigjorde andra besvär, den perifera (ut mot händer & fötter) värken ökade. Och alla läkemedel jag tog skapade svåra magproblem.

Läs mer om min sjukhistoria på: Det hela började hösten 2001. År 2004