tag:blogger.com,1999:blog-17913360.post2006876944967018159..comments2011-03-30T20:33:30.884+02:00Comments on NGN-css: Upp och ned...Nissehttp://www.blogger.com/profile/05734859193345390887noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-17913360.post-36950477908574738532007-11-20T21:54:00.000+01:002007-11-20T21:54:00.000+01:00Kristina:Jag har ett ruggigt "det hände förr" minn...Kristina:<BR/>Jag har ett ruggigt "det hände förr" minne...<BR/><BR/>Mitt närmminne består av det jag skriver ned.<BR/><BR/>Kramar!<BR/><BR/>Gunveig:<BR/>Kramar!Nissehttps://www.blogger.com/profile/05734859193345390887noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-17913360.post-8472138090149689432007-11-20T20:46:00.000+01:002007-11-20T20:46:00.000+01:00Nisse!Jag känner också igen mig. Jag har varit på ...Nisse!<BR/>Jag känner också igen mig. Jag har varit på samtal hos en psykolog för jag trodde allvarligt att det var någon sjukdom, denna glömska.<BR/><BR/>Men denna psykologs förklaring är att det tar så mycket kraft att gå med smärta så hjärnan orkar inte riktigt. Sorgeprocesser och allt annat, ex muskelspänningar till följd av smärtan, som följer med tar också mycket kraft. <BR/>Ibland tar sig tröttheten sådana uttryck som glömska. Jag tycker det låter riktigt så jag tog till mig det.<BR/>Det är väldigt otäckt men lugn, du har inte ett pantat närminne!<BR/>Kramar i massor!Kristina Birkestenhttps://www.blogger.com/profile/00064440527477445518noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-17913360.post-54014024364318261702007-11-20T20:33:00.000+01:002007-11-20T20:33:00.000+01:00Ja så kan det vara! Vi kan oftast precis på nästan...Ja så kan det vara! Vi kan oftast precis på nästan sekunden tala om när ett ont (kan man skriva så?) började. Men om någon frågar när det slutade, ja då har man oftast inte en susning.<BR/><BR/>Jag kallar det dåligt smärtminne.<BR/><BR/>Sedan tror jag att de spända muskler jag har gör att jag får svårt med koncentrationen. <BR/><BR/>Spända muskler är ju som en slags stress. Det behöver inte göra ont. Men lägg en smärta på det - jag då blir du ordentligt trött och kan oftast inte uträtta så värst mycket meningsfullt. Om du nu inte tar någon form av smärtlindring.Nissehttps://www.blogger.com/profile/05734859193345390887noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-17913360.post-71868162328416635212007-11-20T19:03:00.000+01:002007-11-20T19:03:00.000+01:00Jag lider av precis samma symptom, kan inte komma ...Jag lider av precis samma symptom, kan inte komma ihåg hur jag mådde för en stund sedan. Jag har trott att det har med min hjärnskada att göra, men kanske det inte är så. Man behöver kanske snabbt glömma den värsta smärtan för att komma vidare?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-17913360.post-84013404177508032082007-11-20T15:52:00.000+01:002007-11-20T15:52:00.000+01:00Har du också upptäckt det...Jag är inte i kontakt ...Har du också upptäckt det...<BR/><BR/>Jag är inte i kontakt med min egen förmiddag. Pantat närminne, eller nåt. Jag hade helt enkelt glömt vad jag kände och tänkte, på jobbet, på förmiddagen. (Därför skickar jag mejl till mig själv)<BR/><BR/>Jag kunde ju knappt ta mig ur bilen...<BR/><BR/>Och på kvällen går jag och funderar på att börja jobba mer...<BR/><BR/>Om jag inte förde sådana här dagboksanteckningar så skulle jag antagligen vara totalt fallfärdig och sängliggande. (Jag glömmer alltså vad jag har skrivit på förmiddagen).<BR/><BR/>Obefintligt besvärs- och/eller smärtminne kan vi också kalla det.Nissehttps://www.blogger.com/profile/05734859193345390887noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-17913360.post-46612902576520728282007-11-20T15:39:00.000+01:002007-11-20T15:39:00.000+01:00Hööö, nu hänger jag inte med mera i dina fundering...Hööö, nu hänger jag inte med mera i dina funderingar, du låter nog ganska virrig. Det är nåt som inte riktigt stämmer....<BR/><BR/>KramAnonymousnoreply@blogger.com